Steins språkliga anarki duger inte

"Till Gertrude Steins storhet hör att hon så lätt och obesvärat handskas med stereotypa föreställningar" säger förläggaren Jonas Ellerström, och fortsätter: "Hon visar hur man kan desarmera dem och lekfullt vrida dem från det förment objektiva till det suveränt subjektiva."

Kultur • Publicerad 14 augusti 2009

Ja, jag har lästGertrude Stein förr. Och jag förstod ungefär vad som väntade mig när jag satte tänderna i hennes lilla bok "Paris Frankrike". Hon skrev den 1939, Europa går mot en katastrof och den franska huvudstaden ska inte slippa undan Hitlers och nazismens järngrepp. Stein bor med den minst lika kufiska Alice B Toklas i lantlig flykt undan Paris. Från Bilignine kan de betrakta katastrofen och Stein kan formulera sin minst sagt märkvärdiga bok.

Om en insändarsida publicerar fördomsfulla och stereotypa föreställningar brukar de avspisas ganska snabbt. Men om en kvalitetsförläggare publicerar dem och kallar dem "desarmerade" upphöjs de till konst.

Annons

Det jag inte själv kanbegripa, är hur Steins språkliga anarki kan duga som litteratur. Jag plågas av att läsa dessa meningar som saknar varje form av "normal" struktur. Inte bara för att given kommatering saknas, utan också för att hennes texter får ett slags infantilt löje över sig.

Vill jag förstå Frankrike under ockupationsåren söker jag någon annanstans.

Thomas Nydahl

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons