Sveriges dysterkvist har anammat lyckan

“Local valley” är som titeln antyder inspelad i hans egen studio i sitt hus runt Hakefjorden. Och jo, det ligger ett gemytligt filter som inte riktigt har kunnat skönjas tidigare. En glad González med fågelsång i bakgrunden? Sveriges dysterkvist har anammat lyckan. För första gången har han skrivit låtar på både spanska, svenska och engelska och hans argentinska rötter är ständigt närvarande. En viss inspiration från Mali träder också fram här och där. På sätt och vis lyckas González vara en världsartist och alltid låta som sig själv, utan att tänja på sitt uttryck särskilt mycket.

Jag förstår såklart att González vill förnya sig, men den nya vändningen som präglar delar av albumet låter nästan ironisk ibland. När hans gamla grupp Junip återförenades 2010 och gjorde ett starkt och underskattat album i form av “Fields” blåste han nytt liv i sitt artisteri. Han tog sitt sound, spetsade till det fick, men behöll samma vemod och la på en skrapigt popfilter. På “Local valley” blir flera låtar ett lite skamset hopkok av electronica och hyllningslåtar till familjelivet. Pånyttfödelse i all ära, men låtar som “Lilla G”, “Tjomme” och “Swing” skulle ha stannat på idéstadiet. Laleh-covern “En stund på jorden”, om hennes bortgångna mor, funkar dock väldigt bra.

Om vi försöker glömma skamfläckarna en stund och fokusera på det typiskt gonzález-ska, så finns det en hop väldigt fina låtar. Visserligen inga stora överraskningar, men göteborgaren har en rytmkänsla i sitt gitarrplockande där han blandar svensk melankoli, Nick Drakes sensitivitet och bossa nova-ballader som väldigt få. Jag tror tåget har gått för att skapa en ny “Veneer”, men någon gång måste González göra ett stråkbeklätt album eller något ännu mer elektroniskt laddat. Jag tror att han har ett fantastisk album kvar i sig.