Tidskriftsspalten: Hoppet lever i R
Nya numret av Pockettidningen R har frilansjournalisten Björn Forsberg som ende reporter och skribent. Han har träffat personer som på olika sätt drabbats av hårda levnadsöden, men som lyckats resa sig och få ordning på tillvaron. Inflikade mellan de tio intervjuerna finns Forsbergs egna vardagsfilosofiska funderingar kring livets nödvändigheter och vilopunkter.
Det är, som chefredaktören Kurt Nurmi konstaterar i sin inledande presentation, ett "hoppingivande nummer som framför allt berättar att det inte behöver vara för sent". År av missbruk och kriminalitet, långa perioder av värk och sjukskrivning eller den plötsliga förnimmelse av död som en katastrof kan frambringa, är exempel på de erfarenheter som skildras och de prövningar de intervjuade genomgått.
Vägarna ut, alternativt vägen tillbaka, är av skiftande art. Mångårige missbrukaren Bruce vittnar om en moralisk gräns som till sist överskreds. Han höll på att bli någon som han inte var. Den insikten fick honom att sluta.
För Pernilla möjliggjorde trädgårdsterapi att hon kunde börja arbeta igen efter flera års sjukskrivning. För hemlöse Rolf blev en egen bostad vändningen. Christina slapp undan heroinet tack vare metadonbehandling. Den tidigare ekonomiske brottslingen Micke summerar: "Lämnar man ett liv måste man ha något nytt att gå till".
I Ordfrontssommarnummer granskar Åsa Wilson krav- och rättvisemärkningen av bananer. På plantagerna i Ecuador är rättigheter som sjukförsäkring, övertidsersättning och semester inga självklarheter. En etikett som anger att bananerna i fruktdisken är ekologiskt odlade säger dock inget om arbetsförhållandena.
Svenska Krav kräver social rättvisa av sina leverantörer. Däremot framförs inga synpunkter på arbetstid eller löner. Inte heller gör man egna kontroller på plantagerna. Det är upp till importföretagen att se till att reglerna följs. Av Wilsons artikel att döma finns åtskilliga missförhållanden som pekar i motsatt riktning.
Riktigt läsvärt ärTeatertidningens nya dubbelnummer. Här kommer regissörer, dramatiker och skådespelare till tals och ger sin syn på gestaltningens möjligheter och dilemman. Att levandegöra en skriven text är en uppgift med flera dimensioner, och förberedelserna och tillvägagångssätten tycks lika många som varierande.
För regissören Åsa Kalmér är det viktigt att finna rytmen och musiken i texten: "Uppsättningen ska vara välrytmiserad, dynamisk och andras bra. Och är den så tänker man inte på regin, då syns inte mitt jobb." För Carolina Frände, även hon regissör, är nyckelordet lek medan dramatikern Jens Peter Karlsson betonar textens spelbarhet.
Finsk tidskrift,med undertiteln "Kultur - Ekonomi - Politik", har Europas roll i världen på agendan. De flesta bidragen har EU i blickfånget. Relationen till USA beskrivs, Ålands status och plats inom unionen presenteras liksom de åtgärder som vidtagits för att stävja den globala uppvärmningen. Författarna är kunniga och frågorna intressanta, även om texterna emellanåt tenderar att bli väl deskriptiva och återhållna. Djupare analyser och mer distinkta slutsatser vore på sin plats.
Efter några varv på tomgång är Lyrikvännen åter i gott slag. Senaste numret om Rut Hillarp är inspirerande och omväxlande med inblickar i såväl diktade världar som verkliga händelser. Missa inte det.