Tv-recension: Rymdserie med hemmadramatik

Kapten på rymdskeppet är Emma (Hilary Swank), redan från början drabbad av dåligt samvete över att lämna maken Charles och tonårsdottern Alexis hemma i USA under de tre år som man ska vara borta. De andra fyra astronauterna är ryske veteranen Misha, kinesiskan Lu, indiern Ram och engelsmannen Kwesi. Uppgiften är att ta rymdskeppet till Mars och där undersöka möjligheterna till liv och, inte minst, se om det finns förutsättningar för att odla växter.

Naturligtvis går färden inte som planenligt. Charles drabbas av en stroke, vilket gör Emmas dåliga samvete uppe i rymden ännu mera påtagligt. Alexis är olycklig och börjar dejta den äldre pojken Isaac. Misha har den minimala kontakten med sin vuxna dotter och sina barnbarn som sitt gissel och dessutom upptäcks han ha ett kroppsligt problem som kan bli farligt för alla, Lu har förälskat sig i en person som inte är hennes make och så vidare. Det som händer på Jorden påverkar rymdfararna och de sätt på vilka de tacklar nödsituationer.

Sådana uppstår många gånger, ett tag känner man ”snälla, det måste väl inte vara ett tekniskt problem som ska klaras av per avsnitt”. Så blir det som tur är inte. Och de livshotande problemen klaras av på ett sätt som blir förvånansvärt spännande i denna tekniskt mycket välgjorda serie.

Det sägs inte när ”Away” är tänkt att utspelas, men jag antar att det är några år i framtiden – man kan till exempel obehindrat ringa mobilsamtal mellan månen och Jorden. Annars föreställer jag mig att serien är förhållandevis realistisk i sin skildring av en epokgörande rymdfärd. Ska den kallas science fiction? Kanske mera science fact, vad vet jag.

Hur som helst är det mer drama än någonting annat, och den fungerar som sådant. Swank är bra som den alltmer plågade Emma och sekunderas fint av en kvartett mer okända skådespelare – bäst är Mark Ivanir som den cyniske Misha, som bjuder på några stunder av burdus humor. Ett tack till att samtliga tillåts tala sina egna språk och att vi slipper skådespelare som ska tala bruten engelska med accent.

”Away” bjuder inte på explosiv action och snabbt tempo, det är i stället en serie som berättas i ett nästan meditativt tempo, då och då med avbrott när något dramatiskt inträffar. Den är klart sevärd, och om det kommer en fortsättning ser jag fram mot den.