Under Greiders paraply

Hit söker man sig inte för att finna de slutgiltiga bevisen, eller cementerade sanningarna, men för att lära sig något om dialektiken: de levande motsatserna, motsättningarna. Konsensus och konflikt är två sidor av samma trädgård. Kaprifol och kapitalism behöver inte prompt studeras vid två väsensskilda lärosäten med inomspecifik kompetens. Om Marilyn Monroeoch Che Guevara funnit varandra hade historien tagit en annan vändning. Det är kanske de två enda konstanterna på detta universitet: allt måste bli annorlunda, allt kan – trots allt och mot alla odds – faktiskt bli annorlunda.

Med åldern kommer nedsatt hörsel. Barn kan uppfatta gräshoppan, äldre har svårt nog med vårtbitaren. Och cikadornas sång? Kanske är det ändå viktigare att hörsamma ropen, de egendomslösas skri, de lägstas skrik. Den globala och lokala fattigdomens röster, detta sorl som samtidigt är så distinkt.

När enmansuniversitetet nu ger ut en informationsbroschyr är det i ett radikalt annorlunda tonläge än högskolornas gängse. Här målas inga falska förhoppningar upp, här har PR-svadan tagit kompledigt eller gått på långsemester.

Att broschyren dessutom innehåller åtskilliga sidor med ojämn högermarginal gör den förvillande lik en diktsamling. Att den därtill är försedd med hårda pärmar och avsevärt tjockare än alla de andra glassigheterna tillsammans kan bero på ambitionsnivån.

För på detta lilla naggande goda universitet – det fyller för övrigt 50 i år – finns det ingen avgörande skillnad mellan eliten och kreti och pleti. Människan borde oavsett klass och status, förmögenhet och anor, inkomst och livsstil, bli någon annan än det som traditionen och vanorna pådyvlats henne. Underkastelsen borde konfrontera överläget och vice versa.

Om läroplanen framstårsom utopisk så är det rätt uppfattat. Maktanalysen utesluter inte paradisdrömmen. Det goda liv, som många lever, står och faller med de andras villkor. Man kan utan att mota sanningen i grind, eller muta just grindvakten, säga att överklassen och stora delar av medelklassen frossar och shoppar loss tack vare en närmast metafysisk ordning: marknadens, kapitalismens.

I trakterna kring Ullared blir också de ljushyade och näst lägst stående en del av denna ordning. Konsumtionens bländverk och ett paket Gul Blend för att fira värvet.

Om det låter raljanteller defaitistiskt så kommer prospektet till undsättning. På detta universitet är nämligen rektorn samtidigt städare. Docenten är en daglönare och prefekten en pillemarisk statare. Ingen avhandling passerar utan att den marginaliserade hustrun fått ett ord med i laget. Ingen sats utan motsats, ingen tid som inte hör ihop med en annan. Dialektik. Skräddaren och förmannen kan rymmas i en och samma kropp. Direktören bär döden på sina sommarbara axlar. Vi vet, egentligen.

Tillfällighetsdikt, brukspoesi, didaktiska stycken och färggranna smycken – mycket ryms när rektorn och städaren får säga sitt. Nej, vi måste inte skilja dem åt.

På det hela taget är Greiders universitet – just denna dag och med all rätt kallat "Katterna kommer in från mörkret" – rymligt och rumsligt.

Du kan välja en enstaka kurs – Marx eller trädgård? – men lika gärna anamma helhetssynen. Vi hör ihop, vi som tror på förändring – i grönskan och politiken.

Som vänsterliberal ochensamvarg kan jag ändå inte anamma allt – sak samma. Bara för att jag instinktivt reagerar mot Greiders hyllade demonstationer och talkörer – oavsett innehåll väcker de mobben – så kan jag inte motstå frestelsen att skriva in mig på detta universitet.