Utsatthet och mänskligt trauma som drabbar

Det blir dessutom en resa rakt in i hans egen familj, till både trasiga och hållbara relationer, tillkortakommanden och nödvändiga livlinor. Den övergripande insikten ger Lien honom när han har sökt upp den nu åttioåriga kvinnan i Amsterdam och hur han efter hennes inledande tveksamhet till samtalen långsamt lyckas vinna hennes förtroende: ”Utan familjer blir det inga berättelser”.

Själva upptakten till berättelsen är dramatisk: den åttaåriga flickan Lien får en kväll 1943 veta att hon måste flytta till en annan familj. För nederländska judar i ett land som ockuperats av nazister har situationen snabbt blivit ohållbar. Hon kommer att flyttas runt mellan flera icke-judiska fosterhem.

Den första familj hon kommer till visar sig vara författarens farföräldrars: Jans och Henk van Es. Där trivs hon bra men det dröjer inte länge innan hon tvingas fly vidare. Hon hamnar då i en strikt protestantisk familj som hon aldrig blir en riktig del av och som mest betraktar henne som en tjänarinna. Dessutom blir hon återkommande och brutalt sexuellt utnyttjad av en släkting till familjen. Hela tiden bär hon också på ovissheten om vad som hände hennes egna föräldrar. Det hon anar blir snart också bekräftat – både mamman och pappan avrättas i Auschwitz.

Det här är bara några av de många existentiella smärtpunkterna i den här berättelsen. Till Bart van Es förtjänster hör att han inte frestas till att arbeta med förenklingar eller generaliseringar. I stället försöker han bevara det komplexa, irrationella och traumatiskt ouppklarade i hennes personlighet och handlingsmönster. Lien framstår som sårbar och levande människa och inte enbart som ett offer. Detta gör skildringen både ärlig och drabbande.

Bart van Es är holländare men sedan länge bosatt i England där han levt på avstånd från sina nederländska rötter och där han numera är verksam som professor i litteratur i Oxford. Hans vetenskapliga förankring återspeglar sig ibland i berättelsens form, vilket inte alltid är positivt. Ofta kan han förlora sig i alltför detaljerade beskrivningar om hur han måste förflytta sig mellan de olika arkiv där han söker efter uppgifter. Men styrkan i själva huvudberättelsen får mig snabbt att ha överseende med hans onödiga utvikningar och omständlighet.

Bokens originaltitel ”Cut out girl” speglar avsevärt bättre, än den något ljumma svenska titeln, traumat hos det gömda och överlevande judiska barnet. Hon som varken får en självklar plats i familjealbumen eller i de judiska sociala gemenskaperna. Det är en smärtsam och drabbande läsning.