GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Vardagsmummel som inte leder vidare

I serietecknaren Pontus Lundkvists teaterpremiär ”Tillsammans för alltid” får vi följa ett gift par och deras hund under en dag. I en av de sex publikfåtöljerna inne på Malmö Dockteater sitter kulturjournalisten Sune Johannesson och funderar över om livets vägar gör oss större eller mindre.
Teaterrecension • Publicerad 3 maj 2021
En scen ur "Tillsammans för alltid", som innebär en återkomst för nya publika föreställningar på Malmö Dockteater. Här ses familjen som står i fokus, det gifta paret Arne och Birgitta och deras hund Lilleman.
En scen ur "Tillsammans för alltid", som innebär en återkomst för nya publika föreställningar på Malmö Dockteater. Här ses familjen som står i fokus, det gifta paret Arne och Birgitta och deras hund Lilleman.
Foto: Malmö Dockteater/Pressbild

Jag la upp en bild från premiären av ”Tillsammans för alltid” på Instagram. Skrev något om att det handlar om ett äldre par som pratar med varandra och ser på tv. Ibland skäller deras hund. Det behöver jag inte gå på teater för att uppleva, skrev en vän i sin kommentar.

Arne, man och far, i Pontus Lundkvists föreställning "Tillsammans för alltid".
Arne, man och far, i Pontus Lundkvists föreställning "Tillsammans för alltid".
Foto: Malmö Dockteater/Pressbild
Birgitta, hustru och mor, i Pontus Lundkvists föreställning "Tillsammans för alltid".
Birgitta, hustru och mor, i Pontus Lundkvists föreställning "Tillsammans för alltid".
Foto: Malmö Dockteater/Pressbild

När Malmö Dockteater ger scenen åt serieskaparen Pontus Lundkvist är just vardagen kärnan, där det äldre paret Arne och Birgitta möts under en dag speglade genom tre akter. I den första förbereder de sig för att ta sig iväg till en tillställning, i den andra ser de på tv – nyheter och underhållning – och i den sista är det kväll och dags att gå till sängs.

Deras vardagliga samtal avbryts då och då av att deras blöjförsedda hund plötsligt skäller till eller att telefonen ringer – utan att någon av dem svarar. För nog, resonerar de, borde den som ringer ringa på en mer lämplig tid, och om det är den vuxne sonen innebär det bara problem.

”Deras vardagliga samtal avbryts då och då av att deras blöjförsedda hund plötsligt skäller till eller att telefonen ringer – utan att någon av dem svarar.”
Sune Johannesson

Livet som är handlar till stor del om det som varit, och så är också de båda dockorna på scen placerade ovanpå en utrustning som påminner om 60- och 70-talens tv- och radioapparater. Och deras dialoger är inget annat än icke hörbart mummel, så för att förstå vad de säger måste jag se och läsa på skärmen bakom dem.

Det är i pratet händelserna sker och såväl Arne som Birgitta är förprogrammerade med ett stort antal repliker som hyfsat slumpartat poppar upp. Det innebär att ingen av de föreställningar som väntar är den andra lik. Skulle jag se ”Tillsammans för alltid” en gång till hade jag alltså fått följa en annan ordväxling och kanske också få vara med om en annan utveckling.

Dockornas prat i "Tillsammans för alltid" är mummel, så replikväxlingen skrivs fram på skärmen bakom dockorna. Som en föreställning i föreställningen.
Dockornas prat i "Tillsammans för alltid" är mummel, så replikväxlingen skrivs fram på skärmen bakom dockorna. Som en föreställning i föreställningen.
Foto: Malmö Dockteater/Pressbild
Fakta

”Tillsammans för alltid”

Manus, regi, scenografi: Pontus Lundkvist

Animation, programmering: Tom Karlsson

Dockmakare, animation: David Wätte

Premiär på Malmö dockteater, Malmö i söndags, 2 maj. Spelas till 30 maj. Max sex personer/föreställning.

I den premiär jag följde från min fåtölj i den lika fullsatta som glesa salongen (max 6 personer i publiken var gång) gör tjafset att Arne och Birgitta aldrig kommer iväg på den där tillställningen de var bjudna till. De pratar med varandra men når inte varandra. I den sista akten är ämnet och tonläget annorlunda, då handlar det mer om deras relationer, tidigare tankar och svartsjuka.

Ibland dyker det upp högst oväntade ord, rappa repliker och galet roliga reaktioner. Vissa meningar återkommer. Bäst är sista akten, som blottar inre känslor och berör genom att ge plats åt drömmar som en gång lyft de båda huvudpersonerna.

Livet är till stor del vardag, vilket jag personligen uppskattar som den vardagskramare jag är, men i ”Tillsammans för alltid” finns det inte mycket vardagsglans. Arne och Birgitta fortsätter att bo ihop, men när deras gemensamma liv inte längre tycks göra dem rikare undrar jag varför. Borde vi inte lära oss mer för var dag som går? Är vi inte starkare tillsammans?

Jag kanske får återvända till dockteaterns källarlokal för att se om det finns något svar.

”Livet är till stor del vardag, vilket jag personligen uppskattar som den vardagskramare jag är, men i ”Tillsammans för alltid” finns det inte mycket vardagsglans.”
Sune Johannesson
En scen ur "Tillsammans för alltid" av Pontus Lundkvist på Malmö Dockteater. Premiär söndag den 2 maj.
En scen ur "Tillsammans för alltid" av Pontus Lundkvist på Malmö Dockteater. Premiär söndag den 2 maj.
Foto: Malmö Dockteater/Pressbild
Sune JohannessonSkicka e-post
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.

Läs mer