Annons

Vio Szabo skriver engagerat om både sport och känslan av att höra till

På ytan handlar Via Szabos debutroman ”Att se stjärnor” om sporten roller derby. Ju längre in man kommer i handlingen, desto tydligare blir det att den handlar om så mycket mer.
Bokrecension • Publicerad 4 december 2021 • Uppdaterad 7 december 2021
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Vio Szabo jobbar som kommunikatör och har själv varit aktiv inom roller derby. ”Att se stjärnor” är hens debutroman.
Vio Szabo jobbar som kommunikatör och har själv varit aktiv inom roller derby. ”Att se stjärnor” är hens debutroman.Foto: Marcus Johansson
Ungdomsbok

Att se stjärnor

Författare: Vio Szabo

Förlag: Opal/Vox.

Tittar man på omslaget och baksidestexten kan man tro att ”Att se stjärnor” främst handlar om sporten roller derby. Precis som huvudpersonerna Isabella och Iskra introduceras läsaren till den tuffa fullkontaktsporten och lär sig under läsningen mer och mer om den – vilket är förvånansvärt intressant.

Men ju längre in i boken man kommer, desto mer lär man känna Isabella, Iskra och deras nya vänner inser man att Vio Szabo berättar om så mycket mer. Kärlek, vänskap, familjeförhållanden och att få vara en del av ett sammanhang. Sporten i sig blir en ram där allt det andra får plats.

Annons

Isabella är den tidigare framgångsrika hoppryttaren som har svårt att ta sig upp i sadeln igen – trots att hennes föräldrar är beredda att göra vad som helst och till vilket pris som helst. En dag tar hennes syster med henne på en roller derby-tävling och Isabella faller pladask för de häftiga människorna och den coola sporten.

Iskra däremot lever med sin psykiskt sjuka mamma, har ont om pengar och har precis tilldelats en kontaktperson via soc. Och det är kontaktpersonen Tilda som tar med henne på samma roller derby-tävling som Isabella besöker, och som övertalar henne att testa.

För de båda tonårstjejerna blir det ett kliv in i en helt annan värld. En värld där bakgrund, könstillhörighet och läggning inte spelar någon roll, alla är välkomna. Och det är kanske det finaste med boken – hur allt är självklart och hör till.

”Ju längre in i boken man kommer, desto mer lär man känna Isabella, Iskra och deras nya vänner inser man att boken faktiskt handlar om så mycket mer.”
Ida NorinderSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons