Vuillard skildrar kampen mot makt och orättvisor i Luthers tid
De fattigas krig
Författare: Èric Vuillard
Översättning: Jan Stolpe
Förlag: Lind & Co
I Èric Vuillards förra bok på svenska, ”Dagordningen” skildrade han hur Hitler och de tyska storföretagens samverkan banade väg för nazismens maktvälde. I den nya, korta romanen ”De fattigas krig” granskar han det ojämlika samhället och upprorens långa och dramatiska skeenden. Ännu en gång uppehåller han sig alltså mitt inne i en våldsam förändringsvirvel i Europas historia. På knappt 100 sidor lyckas han blanda historia och fiktion på ett effektivt sätt.
Engagerat synar Vuillard kyrkans överhöghet och makt under medeltiden och in i den nya tiden. Han följer hur den lilla och fattiga människans kritik mot orättvisor alltmer vässas till att bli en omstörtande samhällskritik. Han ser hur prästerskapet opererar i glappet mellan Gud och det oupplysta folket. Religiösa och politiska uppror avlöser varandra och skapar nya livsbetingelser.
Författaren lyfter i berättelsen fram en rad tongivande predikanter som vänder sig mot kyrkans anspråk och Bibelns ord och som också blir viktiga upprorsledare: Jon Wycliffe Jan Huss och inte minst Thomas Müntzer, en revolutionär teolog i 1500-talets Tyskland.
Knappt trettio år gammal kommer Müntzer, på Luthers inrådan, till Zwickau där han predikar på tyska, för vävarna och gruvarbetarna. Han predikar för de icke läskunniga och de som inte förstår latinet. Därmed blir han naturligtvis snabbt en karismatisk uppviglare som konsekvent förnekar auktoriteten hos kyrkan och Guds ord. Han blir också allt farligare för makten när han är beredd att gå hur långt som helst för att kunna befria sitt folk från herrarnas tyranni.
”Ännu en gång uppehåller han sig alltså mitt inne i en våldsam förändringsvirvel i Europas historia. På knappt 100 sidor lyckas han blanda historia och fiktion på ett effektivt sätt.”
Müntzers vägval sker genom konfrontationerna, vi ser hans alltmer glödande drivkrafter till uppror, sedan han som barn sett sin far hängas på torget och hur hela hans hemstad satts i brand. Slutet är lika oundvikligt: trettiofem år gammal halshuggs Müntzer inför en stor folkmassa. Men ”man måste först dödas för att kunna återfödas”, som Vuillard låter honom säga.
Tydligen var Vuillards avsikt att utgivningen av ”De fattigas krig” skulle sammanfalla med den kraftfulla proteströrelse som i samtidens Frankrike fick namnet ”de gula västarna”. Kanske ville han, precis som Thomas Müntzer, inspirera och uppvigla till politisk handling och ett tydligt nej mot makten och orättvisorna?
Vuillards prosa är klar och komprimerad. Liksom framdestillerad ur ett omsorgsfullt insamlat och utforskat material ”De fattigas krig skildrar inte bara orättvisan utan framför allt protesten mot den”, som Kristoffer Leandoer skriver i sitt efterord. Vuillard själv låter sin berättelse klinga ut med slutackordet: ”… det enda åtråvärda är segern. Den ska jag ge ord.”
