Wanås håller öppet – hoppas på sommarbesökare

Det kommer inga busslaster med äldre konstbesökare till Wanås Konst, som det brukar under våren. Inbokade visningar och workshops med fler än 2 000 barn har ställts in och en utställning med konstnärer från Filippinerna har skjutits upp till ett annat år.

Ändå beskriver chefen Elisabeth Millqvist Wanås som privilegierade.

– Ett av våra viktigaste rum är utomhus, där vi har en yta på 40 hektar. Vi är påverkade men vi är mer i en tid av förändring än i en tid av kris, säger hon.

De enorma ytorna gör att folk lätt kan sprida ut sig och se på konst utan att ha kontakt med andra. Och både kaféverksamhet och biljettförsäljning har flyttat ut.

– Vi kan ha öppet för människor som vill komma hit i sin vardag och det känns fantastiskt. När jag pratar med museikollegor i USA och Storbritannien sitter de nu och tänker på hur de ens ska kunna öppna igen. Vi har en annan situation.

Sommarens utställning "Sowing into painting" har kunnat planeras digitalt med den sydkoreanska konstnären Kimsooja, som har besökt Wanås Konst vid två tidigare tillfällen. Kimsooja inledde sin karriär med måleriet, på 1980-talet. Men hon blev allt mer intresserad av att undersöka världen genom textila verk och traditionellt kvinnliga sysslor som att sy och väva, berättar Elisabeth Millqvist.

– Hon arbetar mycket med vardagliga material och vardagssysslor, till exempel brukade hon sy och laga sängöverkast med sin mamma.

På Wanås kommer besökaren att möta ett fält där nära hundra vita lakan hänger. Kimsooja ser på dem som målningar, samtidigt som de ger kopplingar till tvätt på tork. Lakanen med broderade monogram vittnar om hur ett hem skapas, med omsorg och eftertanke. Samma omtanke syns i Kimsoojas verk "Trådvägar", där filmer visar kvinnor som utför hantverk över hela världen. Kulturer och människor binds samman i en handens poesi.

Kimsooja ville också odla ett linfält som en förlängning av sina textila undersökningar, med gröna groddar och sedan ett hav av himmelsblåa blommor.

– Vi har plogat och ska så vilken dag som helst. För henne är fältet en stor målning, och nästan en väv med jorden. Och fast det är en odling tar den oss med tillbaka till konsthistorien eftersom lin är råvara för målarduken. Linoljefärg har konstnärer använt i århundraden, säger Elisabeth Millqvist.

Kimsooja försöker få besökaren att uppmärksamma omgivningen. I en byggnad har hon gjort små ingrepp, som att placera tygstycken i sprickor. Hela hennes konstnärskap fokuserar på stillhet, koncentration och närvaro, framhåller Elisabeth Millqvist. Det tycker hon passar Wanås naturälskande besökare – kanske särskilt i tider av kris.

– Nu är det en orolig tid där det handlar om att hitta fokus. Frågan är hur vi kan vända oss inåt – den dialogen blir ännu viktigare i dag, säger hon.

I en gammal långloge från 1750 har Kimsooja också installerat ett golv av speglar, där takkonstruktionen reser sig som en katedral med högsta punkt 14 meter upp.

– Hon vänder på hela tillvaron och det är exakt så det är just nu: vår tillvaro har vänts upp och ner, så hur ska vi förhålla oss till det? Vi får leva med osäkerheten.

Det gör också Wanås Konst. Framtiden hänger på rekommendationerna för resor inom Sverige, eftersom de runt 75 000 besökarna per år kommer från hela landet. Skulle de tappa runt 50 procent av besökarna skulle det bli tufft, erkänner Elisabeth Millqvist.

– Men det har vi inte sett ännu. Vad vi kan göra är att dra ner på allt vi kan men ändå finnas här för besökare och konstnärer. Det är en balansgång, att gasa och bromsa på samma gång.