Wilderäng introducerar en kvinnlig hjälte
Drönarhjärta
Författare: Lars Wilderäng
Förlag: Norstedts
Intressant att notera är att i Lars Wilderängs debutroman ”Midvintermörker” från 2011 kretsar handlingen kring ett tänkt ryskt, militärt angrepp på Gotland. Nu tio år senare dammar författaren av det scenariot och skriver ytterligare en roman, ”Drönarhjärta”, på samma tema.
Efter de senaste årens succéer – Lars Wilderäng har sålt 600 000 exemplar, och livnär sig nu uteslutande på sitt skrivande – har han i någon mån bestämt sig för att byta fot och introducerar en ny hjälte för att inte verka alltför repetitiv.
Hjälte och hjälte förresten, Hanna Hjerta är ju snarare hjältinna förstås och är tänkt att vara leading character från och med denna, den tionde Wilderäng-romanen, och framgent i en planerad serie böcker.
”Har vi hört det förut? Vi vet att Putin alltid, säger alltid, framställs som ett makthungrigt monster (sic!) vid det här laget!”
Lars Wilderäng har ibland kallats Sveriges svar på Tom Clancy, och det epitetet har väl visst fog för sig. Långa, tunga pjäser, fyllda av tekniska kunskaper, militärstrategiska insikter och stormaktspolitiska konspirationsteorier. Man känner alltid igen sig hos Clancy, och förstås så även hos Wilderäng. Jag har i tidigare böcker av Wilderäng störts av sådant som gränsat till vapenfetischism; här är den biten nedtonad, tack och lov. Kvar finns ändå den nästintill patologiska rysskräcken – och jag är så trött på den! Har vi hört det förut? Vi vet att Putin alltid, säger alltid, framställs som ett makthungrigt monster (sic!) vid det här laget!
Att Lars Wilderäng för att verka up to date introducerar en kvinnlig hjältinna, antar att han vill stryka den feministiska ryggen medhårs, hjälper inte när allt annat är så lätt igenkännbart. Könskvotering hjälper inte mot allt, och här blir den nästan kontraproduktiv... på gränsen till patetisk.
