Alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra
”Utvecklingen måste brytas. Det handlar om rättvisa. Det handlar om att de som har makten att besluta över andra människors villkor behöver dela verklighet med dessa.”
Så skriver LO:s ordförande Susanna Gideonsson i en svavelosande debattartikel i Dagens Nyheter (9/2) med udden riktad mot storbolagsdirektörernas löner. Bakgrunden är att LO presenterat sin årliga rapport om maktelitens inkomster med åtföljande krav om höjda skatter på höga inkomster, höjda kapitalskatter och återinförd arvsskatt.
Men om ett fåtal storbolagsdirektörers löner är av sådant intresse kan det vara på sin plats att fråga sig vad LO-ordföranden själv tjänar. Enligt webbtidningen Arbetsvärlden är LO-ordförandens lön 112 294 kronor i månaden (25/5 2021), alltså en årslön om cirka 1,35 miljoner kronor.
Och Gideonsson är inte ensam bland höga medlemsföreträdare inom LO att ha en hög lön. Enligt samma undersökning i Arbetsvärlden hade ordföranden för IF Metall, Marie Nilsson, en månadslön på 88 917 kronor. Ordföranden för Kommunal fick dock nöja sig med en månadsinkomst på 84 707 kronor.
Kan Susanna Gideonsson och hennes kollegor i LO-toppen sägas leva upp till de egna orden om ”att de som har makten att besluta över andra människors villkor behöver dela verklighet med dessa”?
”Gideonsson delar snarare verklighet med direktörerna än de egna medlemmarna.”
Döm själv. År 2020 låg medianinkomsten i Sverige på 32 400 kronor i månaden. Samma år var den genomsnittliga industriarbetarlönen drygt 32 500 kronor. Men då ska man komma ihåg att inom LO-kollektivet är detta en jämförelsevis hög lön.
Och Gideonssons lön är faktiskt högre än många näringslivsdirektörers. Enligt statistik för 2020 från Ekonomifakta var medianmånadslönen 72 000 kronor för direktörer inom transportnäringen, 50 000 kronor inom byggsektorn och 80 000 kronor inom handel, hotell och restaurang.
Det verkar alltså som att Gideonsson snarare ”delar verklighet” med direktörerna än de egna medlemmarna. Det är ungefär lika ironiskt som att samtliga regionchefer inom Hyresgästföreningen bor i villor och att flertalet av dem har löner på närmare en miljon kronor per år (Expressen 15/2 2021).
“Alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra”. Så förklarar grisarna i romanen Djurfarmen varför vissa, de själva, ska ha privilegier trots att man tidigare sagt att alla ska vara jämlika. Boken handlar om djuren på en bondgård som avsätter bonden och tar makten själva. Grisarna lovade frihet och jämlikhet, men inför i stället ett nytt ståndssamhälle – med sig själva i toppen. Känns det igen?
