GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anders Gustafsson: I faderns, sonens och de heliga partisternas namn

Det är hög tid för alla riksdagspartier att ta skilsmässan mellan stat och kyrka på allvar.
Anders GustafssonSkicka e-post
Ledare – signerat • Publicerad 4 september 2021
Anders Gustafsson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska etikett är liberal.
Jesus kristus.
Jesus kristus.
Foto: Gorm Kallestad

Sedan lite mer än tjugo har Svenska kyrkan varit skild från svenska staten. Sedan 1996 är det slut med ordningen att barn till föräldrar som är kyrkomedlemmar per automatik blir värvade in i ett visst religiöst trossamfund genom att blott födas till världen. Präster är inte längre statliga ämbetsmän. Vilken Gud vi tror på och vilken kyrka vi bekänner oss till har blivit en privatsak som avhandlas utan statlig inblandning.

Men trots att Svenska kyrkan sedan millennieskiftet är skild från staten har partierna svårt att skilja sig från kyrkan, trots att Svenska kyrkan numera är ett trossamfund bland andra. Denna märkliga ordning blir inte minst uppenbar vart fjärde år då det är dags för kyrkoval, vilket nu snart stundar den 19 september, då flera riksdagspartier söker kyrkoväljarnas mandat på samma sätt som i vilket allmänt val som helst.

”Jesus var varken sverigedemokrat, centerpartist eller socialdemokrat.”

Det är underligt att partier som baserar sina politiska ställningstaganden på sekulär grund – och som rymmer medlemmar och aktiva som är allt från ateister till muslimer – formulerar kyrkopolitiska program för ett enskilt trossamfund.

Partiernas argument och retorik känns igen från vilken valrörelse som helst: det är klimatet, arbetsvillkor, solidaritet och mänskliga rättigheter. Men vem tycker partiföreträdarna borde styra Equmeniakyrkan eller närmsta moské, frågar sig vän av ordning. För om nu Socialdemokraterna, Moderaterna och flera andra partier vill ha inflytande över just ett trossamfund, varför inte över de andra?

Tre kandidater från partipolitiskt obundna nomineringsgrupper skrev nyligen tankeväckande i Aftonbladet (30/8) om riksdagspartiernas inblandning i kyrkopolitiken: ”Det är unikt att politiska partier har inflytande och kan diktera villkor för en kyrkas teologi och tro. Det sker endast hos diktaturer i andra länder. Det här är en fullständig anomali sett till kyrkans frågor som rör gudstjänst, diakoni, mission, teologisk och liturgisk undervisning.”

Det borde vara ett budskap som vinner ett visst genklang i dessa tider när så många talar om vikten av liberal demokrati och varnar för en samhällsutveckling där politiker styr civilsamhället – vilket Svenska kyrkan i allra högsta grad är en del av. Det är dags för alla riksdagspartier att skilja sig från Svenska kyrkan på riktigt. Jesus var varken sverigedemokrat, centerpartist eller socialdemokrat.

Anders Gustafsson är ledarskribent

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.