Sofia Nerbrand: Arbetarrörelsens lögner sänker välfärden
Vi har ETT privat akutsjukhus i Sverige. Ett. Och Sankt Göran i Stockholm fungerar mycket väl. Men detta gör (s)ocialministern till en valfråga. Lena Hallengren twittrar att Socialdemokraterna ”vill införa ett utförsäljningsstopp för sjukhus och stoppa den vettlösa privatiseringen av barn och ungdomspsykiatri”.
Snacka om att inte se de problem som finns i Vårdsverige idag: oacceptabla väntetider, för lite valfrihet, utbredd postcovid, dåliga journalsystem, uppgiven personal… Men arbetarrörelsen gör allt för att behålla kontrollen och monopolen.
Deras smutskastning av Moderaterna och den övriga oppositionen är skamlös. LO kör en stor kampanj – du har säkert inte kunnat undgå annonserna på nätet – om att ”Ulf Kristersson vill stoppa sjukförsäkringen till cancersjuka”.
Detta är förstås ren lögn och illvillig propaganda. Den före detta aktiva socialdemokraten och numera moderaten Sofie Wiklund vittnar om de smutsiga metoderna (Göteborgs-Posten 5/9): ”LO vet förstås mycket väl att det inte finns ett enda politiskt förslag som stödjer påståendet att Moderaterna skulle vilja driva sjuka till självmord.”
Valrörelsen speglar även en ännu större politisk kamp: Kontroll versus frihet.
Några säger att vi har njutit av en semester från människans tuffa historia mellan 1989 och 2022. Demokratisering, globalisering och mer marknadsekonomi efter Berlinmurens fall gav mänskligheten mer välstånd, längre liv och fler möjligheter än någon gång tidigare. Men pendeln började slå från öppenhet till en större stat när Usama bin Ladin ödelade World Trade Center på Manhattan den 11 september 2001.
”Den stora staten är på väg tillbaka med stormsteg.”
Nu, nästan på dagen 21 år senare, kan vi titta tillbaka på mer övervakning, mer regleringar efter finanskrisen 2008, fler gränskontroller efter flyktingkrisen 2015, mer pekpinnar efter pandemin, mer poliser efter ökad gängkriminalitet, ökade försvarsutgifter efter Rysslands brutala attack på Ukraina och nu statliga interventioner under energikrisen.
Den stora staten är på väg tillbaka med stormsteg.
Och det är så man ska läsa Socialdemokraternas fixering vid ”marknadsskolan”, vinstförbud och vilja att ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen” över välfärden.
Det är helt sant att nattväktarstaten – försvar och rättsväsende – måste garantera var och ens säkerhet. Därom är alltifrån nyliberaler till socialister överens. Även välfärdsstaten behöver tydliga regelverk och uppföljningar för att skattebetalarnas pengar ska användas på bästa sätt. Men att tvinga barnmorskor, psykologer, lärare, läkare, sjukgymnaster att bara verka i offentliga monopol och förneka dem utvecklingsmöjligheterna som finns inom en fri tjänstesektor – det är respektlös mot enskilda människor.
Kontrollfreaken får inte fortsätta gå bärsärkagång på valfriheten och välståndsutvecklingen. Pendeln måste vända tillbaka mot mer individuell frihet. Om detta handlar valet på söndag.
Sofia Nerbrand är politisk redaktör. Följ henne på Twitter.
