Johanna Högström Schreiber: Barn ska inte få medalj för att gå upp ur sängen
De flesta människor som är uppvuxna i Sverige minns den högtidliga stund när vi tog emot Simborgarmärket. Fuktigt hår, klordoftande kläder, skrynkliga fingrar. Stoltheten när vi kom hem och fäste det emaljerade märket på en röd eller blå plyschklädd sköld. Märket var en slutdestination, beviset på att man var en simborgare.
I dag svämmar svenska barns skrivbordslådor över av märken, medaljer och diplom; för att de plockat skräp, deltog på den schemalagda idrottsdagen eller för att de läst en (!) bok.
De får i princip en belöning för att de dykt upp på en given tid och plats, vilket inte ens är barnets egen förtjänst. Medaljen tillhör snarare föräldern som stått och vrålat ”om du inte klär på dig nu blir det inget lördagsgodis”.
Tidigare generationer minns guldstjärnan i matteboken. Den som vissa alltid fick, den som andra aldrig fick. I dag råder det en slags outtalad konsensus inom Sveriges lärarkår om att fysiska belöningar inte hör hemma i skolan. En del lärare menar att betyget är belöningen i sig. Men inflationen i fysiska belöningar riskerar att döda barnens motivation att lära sig det som faktiskt är viktigt; läsa, skriva och räkna matte.
”Varför kämpa i ett år för att lära sig simma 200 meter när man kan få medalj för att dyka upp på en fotbollscup?”
Inom montessoripedagogiken är en av käpphästarna att barn aldrig ska få vare sig fysiska belöningar eller beröm. Barnets stolthet över att lyckas är belöning nog. En anekdot som förstärker tesen om att inre belöningar är viktigare än yttre är elitsimmaren Sara Sjöström, som inte tog ett enda simmärke som barn. Som tonåring och vuxen har hon däremot vunnit 89 mästerskapsmedaljer, utnämnts till världens bästa kvinnliga simmare, tagit emot medalj av kungahuset och fått Jerringpriset två gånger.
Värdet på livsviktig kunskap, som Simborgarmärket, matematik och andra prestationer som kräver långsiktig och systematisk ansträngning devalveras – varför kämpa i ett år för att lära sig simma 200 meter när man kan få medalj för att dyka upp på en fotbollscup? Varför anstränga sig för att räkna ut matteboken när man kan få ett klistermärke för att man läst en bok?
Medaljer, pins och diplom måste börja delas ut för att barn nått någon form av mål igen. Det behöver inte innebära hård press på barnen, eller att de presterat bättre än sina kompisar. Det kan handla om att dyka upp på 14 av terminens 20 fotbollsträningar. Att man spelat 20 partier schack, oavsett om man vunnit eller förlorat. Eller att helt enkelt få den där guldstjärnan när man räknat ut matteboken. Barn ska inte belönas bara för att de kliver upp ur sängen på morgonen.
