Johanna Nylander: Bekämpa mördarsniglar och jättebjörnlokan
Stödet till landets länsstyrelser för att bekämpa invasiva arter har dragits in. Det drabbar Skåne extra mycket, då många arter tack vare närheten till kontinenten och mildare vintrar snabbare kan överleva här än på andra håll. Om arter väl får fäste här är det snabbt kört för resten av landet.
Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för arbetet att bekämpa arter som inte hör hemma här. Landets länsstyrelser är ansvariga för tillsyn och utrotning av alla invasiva främmande arter som finns med på EU:s särskilda lista. I senaste budgeten har regeringen kapat budgeten ordentligt för allt arbete kring biologisk mångfald, inklusive stödet till detta arbete.
Miljöministern hänvisar besparingen till budgetskäl och skyller på Naturvårdsverkets prioritering. Naturvårdsverket menar att det är regeringens fel. Oavsett var ansvaret ligger är det här bara dålig politik och en kortsiktig besparing och felaktig prioritering av både regeringen och Naturvårdsverket då effekten på sikt kommer innebära mycket mer och mycket dyrare arbete.
Om det så bara blir ett år av paus i en utrotningsinsats innebär det ett helt år som en invasiv art kan föröka sig, sprida frön och slå rot. De snabba utryckningar för att bekämpa en ny art på studs innan den sprider sig vidare uppåt landet kommer inte alls kunna bli av.
Utan direkta insatser tappar man chansen att utrota invasiva arter. Det är viktigt miljöarbete för att värna den biologiska mångfalden och säkerställa att inte enskilda arter tar över hela platser och sprider sig vidare. Invasiva arter hotar alldeles för ofta den direkta närmiljön och det lokala ekosystemet. De stora bruna mördarsniglarna kan nästintill ohotat frossa i grönsaksodlingar och blombänkar i landets trädgårdar. Parkslide tar över hela ängar och letar sig i värsta fall in i avloppssystem och kan sänka värdet ordentligt på fastigheter. Jättebjörnlokan är direkt giftig för den som kommer i närkontakt med dess växtsaft och skymmer solljus för alla växter på marken under deras höga stänglar.
”Invasiva arter hotar alldeles för ofta den direkta närmiljön och det lokala ekosystemet.”
Tidiga och förebyggande insatser är nästan alltid bättre och billigare än att agera när problemet redan spridit sig, oavsett vad det än handlar om. Regeringen får inte tappa bort det viktiga arbete som görs för att skydda landets marker från invasiva arter. Det har länge varit underfinansierat och tidigare regeringar har inte gjort mycket för att förbättra läget.
Nu riskerar de invasiva arterna att etableras och spridas på naturreservat och på marker som länsstyrelsen ansvarar för men inte längre har budget att sköta om. Om länsstyrelsens snabba insatser mot nya artetableringar helt uteblir hamnar till slut privata markägare med en alldeles orimligt stor börda i att hantera fullskaliga invasioner, som faktiskt hade kunnat förhindras.
Johanna Nylander är fristående krönikör på ledarsidan.
