Bovarna ska inte förstöra PPM
Domen mot de inblandade i Allrahärvan blev hård med fleråriga fängelsestraff och återkrav på hundratals miljoner kronor. Hovrättens bedömning är att transaktionerna som gjorts mellan Svensk fondservice (senare omdöpt till Allra) och Oak Capital enbart har syftat till att föra över pensionsspararnas pengar till topparna i respektive bolag. Värdepapper för 260 miljoner kronor köptes av Svensk fondservice för 430 miljoner kronor och mellanskillnaden användes som muta. Kvar stod pensionsspararna med överprissatta värdepapper (Di 22/7) .
De 170 miljoner kronor plus ränta ska de dömda Allra-topparna betala till pensionsspararna. Tyvärr innebar tingsrättens tidigare friande dom att de tillgångar som frysts då för att säkra återbetalningen släpptes fria. Så nu börjar indrivningen om på ny kula. Det innebär att de fällda under tiden har kunnat genomföra en rad transaktioner, som att skriva över fastigheter på äkta makar (Expressen 26/7).
Att domen ska överklagas till högsta instans har försvarsadvokater redan meddelat. Det återstår att se om Högsta domstolen beviljar prövningstillstånd, det gjorde inte HD i den första delen av målet mot Falcon Funds, där också fängelsestraff utdömdes i en liknande härva.
Fondbolagens bluffaffärer sätter förstås ljuset på premiepensionssystemet. SvD Näringsliv, som avslöjade Allra-affären har genomgående varit negativt till premiepensionen. De förändringar som vidtagits framhålls därför nu också som ytterst positiva för pensionsspararna av SvD Näringsliv.
Tyvärr är det inte alls självklart. Att Allra-bedragarna åker dit är bra för spararna i Allrafonderna och för spararna överlag. Men de nya begränsningarna med upphandling i premiepensionssystemet som pensionsgruppen klubbade i februari i år är inte lika självklart det. Tvärtom riskerar det att försämra konkurrensen till fördel för de största fondbolagen och begränsa utbudet till ett antal indexfonder inom de olika kategorierna. Vad spararna skulle må bra av är snarare fler specialinriktade fonder så att man kan investera i de områden man tror på av ekonomiska och moraliska skäl. Spararna borde också erbjudas att fördela sina investeringar i premiepensionen över betydligt fler fonder än fem.
Dessutom ger upphandlingsförfarandet möjlighet till ytterligare politisk styrning av sparandet. Med de formuleringar om ”hållbarhet” som införts kommer begränsningar i vad som avses med hållbart. Är ny kärnkraftsteknik hållbart? Är vindkraft? Är vattenkraft?
I stället för upphandling bör ett regelverk ställas upp, med bland annat hård reglering av avgifter, i ett system som är öppet för alla fondbolag som kvalificerar sig. Det är inte så att ett stort utbud av fonder i sig är ett problem, som det ofta framförs. Däremot kan sparare behöva hjälp med urvalet mer än i dag. Fler specialinriktade fonder kan snarare vara till nytta för kapitalförsörjningen åt företag i olika nischer och för spararnas riskspridning.
Premiepensionen får mycket stryk i debatten, inte minst tack vare lurendrejarna och brottslingarna. Men då glöms det bort att det är ett system som i hög grad gynnat spararna. Realt har den årliga värdeutvecklingen sedan 1995 varit 6,4 procent, alltså rensat för inflation. De med aktivt vald portfölj hade 2020 en genomsnittlig värdeutveckling på 6,9 procent medan de som hade förvalet fick en genomsnittlig värdeutveckling på 4,4 procent. (Pensionsmyndigheten).
Det är helt rimligt att tro att börsen kommer att få ett antal små och stora sättningar de kommande åren, och det talar också för att spararna bör få ett större utbud av placeringsmöjligheter med chans att sprida risker och säkra kapital, snarare än färre.
Premiepensionen har gett lite mer frihet inom det statliga systemet. Det är en revolution i det lilla. Och utdelningen för spararna har generellt varit bra. Låt inte några bovar förstöra det.
