Petter Birgersson: Bygg ihop södra Sverige med väg och räls
E 22 i södra Sverige har det senaste decenniet förändrats drastiskt till sin karaktär. Med motorvägstandard nästan hela vägen från Trelleborg till Kristianstad och med motorväg och 2+1-väg på stora delar genom Blekinge och vidare mot Kalmar har restiden kortats rejält. De pågående projekten i Blekinge kommer att förbättra Europavägen ytterligare.
Resultatet blir att bilpassageraren ser mindre av byar och lokala pizzerior och mer av skog, betong och McDonald's (det finns andra hamburgerhak). Men också att resenärerna i huvudsak slipper köer samtidigt som bybor slipper trafiken genom byn – möjligen till just lokala pizzeriaägares förtret.
”Som förbindelselänk fungerar nu E 22 betydligt bättre när sydöstra Småland och Blekinge knyts ihop med södra Skåne, Danmark och Tyskland.”
Den som får en ny väg över sina ägor eller nära tomten är förstås inte heller helt nöjd. Men som förbindelselänk fungerar nu E 22 betydligt bättre när sydöstra Småland och Blekinge knyts ihop med södra Skåne, Danmark och Tyskland. Sydöstra Skåne, med hamnen i Ystad, är däremot något i kläm med en underdimensionerad E 65 mot Malmö och ingen annan bra länk norrut till E 22.
Utbyggnaden av E 22 gör att avstånden i minuter – människor tenderar att värdera dem högt – minskar rejält mellan städerna längs hela sträckan. Det betyder att privatpersoner får det lättare att ta sig mellan turistmål och till sommarställen och att det blir enklare att ta sig till arbeten och affärsmöten i andra städer. Det bör över tid också märkas i den ekonomiska aktiviteten i städerna längs E 22. Mer kan göras över politiska administrativa gränser för att få till ett ökat utbyte. Säkert kan företagsnätverk också byggas vidare över gamla invanda gränser.
För det räcker dock inte asfalt och biltrafik, det krävs också förbättrade kollektiva förbindelser. Det är förvisso orealistiskt att tänka bort vägtrafiken. Räknar man som statliga Trafikanalys i personkilometer stod vägtrafiken 2022 för 82 procent av persontransporterna. Järnvägen stod för 11 procent, flyget för 6 och sjöfarten för det resterande.
Däremot är det så att resandet på järnväg och i synnerhet regional järnväg har ökat drastiskt mot för 30 år sedan när SJ:s monopol försvann och regionala aktörer tog över trafiken. Tillväxten för persontransporter är sedan dess absolut starkast på järnväg. Från 2000 till 2019 ökade persontågstrafiken med nära 70 procent, innan pandemin slog till. Det är helt enkelt populärt att åka på räls där det går tåg.
Ska mindre städer med omnejd vara riktigt attraktiva för yngre människor måste utbudet av arbeten växa och det kan det göra med ökade möjligheter för pendling mellan mindre städer och till större städer utan att det krävs bil.
Region Skåne och Region Blekinge – men också Region Kalmar – har ett stort gemensamt intresse av att se till att utnyttja befintlig rälskapacitet och att flaskhalsar byggs bort för att kunna få till fler regionala tågförbindelser. Allt sådant som bidrar till att vidga arbetsmarknaden för arbetsgivare och anställda. Den typen av offentliga investeringar kan ha stor betydelse för lokal och regional tillväxt utanför storstäderna – vågar staten så kommer också företagen och människorna att våga.
