Carolin Dahlman: Vad är prislappen på plattityderna?
”Målet för de som för tillfället befinner sig i innanförskapet borde vara att få in så många som möjligt från utanförskapet”, skriver komikern Soran Ismail i sin bok ”Absolut svensk”. ”Klokt”, kommenterade medieforskaren Jesper Strömbäck, som spred citatet på Facebook i helgen.
Men vad betyder det ens? Menar han enskilda personers mål eller politiska mål? Är det en vädjan eller ett krav? Vem ingår i innanförskapet eller utanförskapet? Innanför eller utanför vad?
Dessvärre har vi lärt oss vid det här laget att plattityder av typen ”Öppna våra hjärtan” och ”Vi klarar det” medför skyldigheter för människor som inte har valt dem.
Jag har själv använt frasen ”Vi måste hjälpa” många gånger, lite utan att riktigt tänka igenom konsekvenserna i form av skattehöjningar, köer på BUP, arbetslöshet, hård press hos Folktandvården, kulturkrockar, brist på lärare eller att det blir mindre över till andra svaga, som pensionärer eller sjuka. Empatin har varit stark vid åsynen av krig, människor som flyr, barn som dör, och det fanns en tid när vi var många som glömde tänka på vad de ord som kändes naturliga då kunde leda till sedan.
Tyvärr måste vi nu tala med mer förnuft. Även om man känner sig som en trist, vuxen Bagheera genom att ropa ”men vänta nu, har du tänkt på...” måste ju någon göra det när alla andra verkar tralla ”kom igen katten, det svänger ju” och tro att solen alltid kommer att skina eller att människobarn gillar att äta myror.
Kanske missförstår jag Ismail; kanske har han har som mål att låta så många bostadslösa som möjligt bo hemma hos honom. Kanske tänker han överlåta stand-up-scenen till nybörjare som än inte slagit igenom. Kanske delar han ut sina intäkter jämlikt till fattigpensionärer eller tiggare.
Eller kanske menar han i klassiskt liberal anda att folk ska få möjlighet att komma hit och bygga sin framtid på egen hand så länge de följer lagarna?
Kanske... men jag tvivlar på att så är fallet. De som uttalar de enkla orden menar ofta att någon annan ska betala, att det är stat, kommun och landsting ska ha som mål att ”få in så många som möjligt från utanförskapet” – det vill säga att det är vi skattebetalare som ska bjussa vare sig vi vill det eller ej.
Att förvandla utanförskap till innanförskap är nämligen inte gratis. Generös migration med tillgång till välfärdsstaten kostar. Det gör att politikerna måste prioritera ner andra poster, som höjd garantipension eller polislöner. De som tror annat kan inte räkna. Den som kör på ändå respekterar inte sina medskattebetalares rätt till frihet.
Jag är övertygad om att Soran Ismail menar väl, och säkerligen är en sympatisk person, men hans ord blir tomt prat när svenskarna förtjänar resonemang och djup.
Förlåt för att jag har blivit så tråkig. Förlåt att jag säger att Baloo är kul för en dag men olämplig som förälder. Förlåt för att jag ropar ”se upp” till förtrollade sjömän.
