Katarina Erlingson: Danskt-svenskt gränskrångel måste upphöra

Glädjen och optimismen visste inga gränser när Öresundsbron invigdes för snart ett kvarts sekel sedan. Möjligheterna var oändliga och Skåne och Själland skulle utvecklas till en gemensam arbetsmarknadsregion. Om det inte vore för de gränshinder som finns. Inte främst i form av fysiska barriärer, utan som osynliga problem som dyker upp ett efter ett för den som skaffar sig ett arbete på andra sidan bron. Även fysiska barriärer som gränskontroller i Hyllie och tågbyte och kontroll på Kastrup har irriterat de pendlare som tvingats genomlida eländet dagligen.

Gränshinder har diskuterats länge. Men så fort något hinder har eliminerats eller förenklats har det genast dykt upp något annat, som någon sorts gubben-i-lådan. Otaliga är de ministrar, oavsett partifärg på både dansk och svensk sida, som lovat runt och hållit tunt när det gäller att avskaffa gränshinder.

Svenska pendlare har till exempel svurit över Dankort som var förbehållet danska medborgare. Vad danska pendlare sagt, med dansk omisskännlig språklig mustighet, om svenska myndigheter vet förstås Öresund Direkt, en instans som är satt att hjälpa arbetspendlarna.

Digitaliseringen borde ha kunnat förenkla. Men eftersom det är människor som programmerar systemen är det förstås lätt att tänka bort problem som har med arbetspendling över landgränser att göra, särskilt om man inte bor i Skåne där det är svårt att missa.

Den oberoende dansk-svenska nyhetsbyrån News Öresund har i början av året i en serie intressanta artiklar analyserat digitaliseringen i Öresundsregionen. Artikelserien borde vara obligatorisk läsning för alla beslutsfattare, inte minst de ministrar på båda sidor Öresund som har ansvar för gränshinderfrågorna. Förutom pendlare har många danskar, och faktiskt ännu fler tyskar, fritidshus i södra Sverige – runt 10 000 av vardera nationalitet. Många i nordöstra Skåne har danska eller tyska grannar, gärna lite avsides för det är det som lockar med Sverige, lugnet och tystnaden i skogen. Kommer man från tätbefolkade Danmark eller Tyskland är det ett himmelrike.

Säg det krångel dessa fritidshusägare inte råkat ut för. Om svenskar kan tycka att våra myndigheter är byråkratiska är det sannolikt inget emot vad danskarna tycker. För en svensk som jobbar i Danmark är det numera ganska lätt att få en dansk e-legitimation. Som dansk arbetspendlare eller ägare till fritidshus har det hittills varit i princip omöjligt att få svenskt bank-id. I Sverige är det bankerna som äger bank-id-systemet, medan det i Danmark är delvis statligt ägt vilket förmodligen underlättat.

Bank-id krävs numera nästan överallt. Bara att skaffa sophämtning till fritidshuset kan vara så svårt att en del danskar tvingas ta med soporna hem till Danmark. Det är ett lagbrott som är svårt att klandra när man förstår hur de kämpat mot svenska myndigheter. Flera utredningar pågår för att hitta lösningar, men nu är det snabb handling som behövs.

Privata företag, till exempel avfallsbolag, i områden med många danska fritidshus har hittat på kreativa lösningar, som inte behöver vara så komplicerade. Det är dags för svenska myndigheter att sluta krångla och göra det smidigare för oss danska och svenska EU-medborgare att kunna leva ett enklare liv i grannlandet. Fri rörlighet i EU måste vara värt namnet.