Den akademiska friheten måste värnas
Det finns många frågor som nog aldrig kommer vara bland väljarnas viktigaste, som ändå spelar avgörande roll för Sverige. Högskolepolitiken är en sådan. Förutom att högre utbildning är grundläggande för kompetensförsörjningen, bidrar skickliga forskare till att göra världen bättre med sina upptäckter.
Dessutom spelar universitet och högskolor en avgörande roll för att upprätthålla bildningsidealet, föra vidare tidigare generationers kunskaper och få studenternas värld att växa.
Allt det är värden att slå vakt om. Tyvärr finns ett antal hot mot den akademiska friheten och den generella utbildnings- och forskningskvaliteten i Sverige.
Ett sådant är att universitet och högskolor anställer allt fler administratörer, vilket konstateras i en nysläppt SNS-rapport skriven av nationalekonomen Anders Kärnä. Som i mycket annan offentlig verksamhet är risken att svällande administration och större kommunikationsavdelningar dränerar verksamheten – särskilt som det i hög utsträckning rör sig om högutbildad och därför högavlönad personal. Faktum är att anställningarna med mer modesta utbildningskrav, såsom sekreterare och administrativa assistenter, blivit färre.
”Dessutom bör den ta bort statens tassar från forskningens innehåll, och på så sätt stärka den akademiska friheten.”
Rapporten försöker förklara vad den utvecklingen kan bero på, och ger exempel på ett flertal faktorer som kan ha påverkat. Att antalet kommunikatörer blivit fler skulle kunna bero på beslut om att den så kallade "tredje uppgiften" – att forskare ska dela sin kunskap och sina forskningsresultat med samhället och en bredare allmänhet – ska ges större fokus. Det kan även vara en följd av matchningsproblem med arbetsmarknaden, att många som genomgår utbildningar som inte är särskilt eftertraktade i övriga samhället istället hamnar i den svällande offentliga administrationen.
Mer anmärkningsvärt är en annan aspekt: Kärnä pekar på att krav på att såväl utbildning och forskning ska genomsyras av vissa statligt sanktionerade perspektiv kan ha påverkat. Det är precis den sortens reglering som måste bort från universiteten Politiken inte ska styra forskningens innehåll. Att det även kan driva på den svällande administrationen gör bara sådana reformer än mer angelägna.
I höst får Sverige förhoppningsvis en regeringen som är beredd att stoppa utvecklingen, och se till att anslagen går till bildning, undervisning och forskningsframsteg. Dessutom bör den ta bort statens tassar från forskningens innehåll, och på så sätt stärka den akademiska friheten.
