Alex Voronov: Dumma granater kan vara bättre än smarta
Oleksandr Kamysjin, 39, är sedan ett år Ukrainas minister för strategiska industrier. För många i omvärlden är han mest känd som styrelseordförande för Ukrainas järnvägar med tweets på engelska om hur man fick hjulen att rulla under det första året av fullskaligt krig.
Nu driver han på arbetet i 500 statliga och privata försvarsföretag med 300 000 anställda. Tillstånd ska produceras, offentliga kapitalinjektioner ges och utländska partners lockas. Tillverkningen har redan växt kraftigt på flera områden.
Vi träffas i Kyiv strax efter försvarsindustriforumet mellan EU och Ukraina i Bryssel. Ett av ministerns budskap där var att Ukraina har ledig kapacitet för vapentillverkning värt 100 miljarder kronor och bara väntar på kapital.
Ska utländska investerare verkligen satsa på att bygga upp något i ett land i krig?
Oleksandr Kamysjin sveper med handen över parken där vi sitter i vårsolen med fågelkvitter och strosande familjer: ”Så här är det också i krig”. Det är inte livsfarligt alltid och överallt. Han lyfter fram vikten av att skydda, gömma och splittra upp tillverkningen för att göra den motståndskraftig mot angrepp.
Så var står vi i dag? Vad fungerar och vad fungerar inte på slagfältet? Och hur är de teknologiska styrkeförhållandena mellan Ukraina och Ryssland?
”Ingen sida har övertaget”, slår Oleksandr Kamysjin fast. Teknologiska fördelar är kortlivade. Han ger ett exempel: Målstyrd artilleriammunition är mycket dyr men var effektiv 2022. Sedan kom elektroniska motmedel och förändrade allt.
”I dag är effektiviteten omkring 20 procent. Var femte granat träffar rätt.”
Kamysjin tar upp exempel på vad han ser som bra och mindre bra försvarsprioriteringar och i hans väg framåt syns tre centrala tankegångar. Den första är satsning på det som är tidlöst och beprövat: ”Back to basics”. Som artilleri som avfyrar ”dumma” granater utan elektronik som kan störas ut.
Den andra tanken är maximalt pang för pengarna, att tillverka billigt och snabbt. Som obemannade vapensystem. När Kamysjin talar om attackdrönare lyfter han förutom precisionen fram den låga kostnaden.
Den tredje tanken handlar om organisationen av försvarsindustrin. Platt och decentraliserat är en förutsättning för att hävda sig i ett snabbt föränderligt krig, särskilt med Ukrainas mer begränsade medel jämfört med Rysslands.
”Ett frontförband hör av sig kolockan 23.00 till tillverkaren för hjälp med ett vapensystem. 23.15 är specialisten på väg till fronten. I ett hierarkiskt system hade han först behövt ett antal tillstånd och väntat i dagar på beslut. Vi kan inte arbeta så.”
”De har organisationen och kunnandet. Vi har pengarna. Sammanför dem!”
Vad är då Rysslands styrkor? Det ryska systemet är just hierarkiskt men bra på att mobilisera resurser och tillverka billigt, menar Kamysjin. Ryssland kan trycka fram materiel i rasande fart och snabbt få volym i lösningar som inte är de bästa möjliga men tillräckligt bra vid viss tidpunkt.
De viktigaste slutsatserna är givna. I diskussionen om militärt stöd till Ukraina ligger fokus på västutrustning. Men ett långt krig förutsätter även en utbyggd tillverkning i Ukraina. De har organisationen och kunnandet. Vi har pengarna. Sammanför dem!
