EU går bananas med våra skattepengar

Gratis bananer till skolbarn låter ju som en bra idé. Hellre att de unga mumsar riktiga bananer än såna av skum. Hellre nyttigt än skräp. Men varför politikerna i EU ska sätta sig över föräldrar, skolor och lokala politiker i denna fråga är ett mysterium.

Ändå görs det, och på onsdagskvällen bestämde Europaparlamentet att skolbarn i hela EU-området ska dricka ännu mer gratis mjölk och äta gratis grönsaker och frukt. På EU:s bekostnad.

Under mitt studiebesök i Bryssel i veckan fick jag alltså bevittna en av EU:s dåliga dagar, en sådan när organisationen lägger sig i det som inte berör den. Och lustigt nog handlade det än en gång om bananer! Vad är det egentligen med EU och bananerna som de har så förtvivlat svårt att sluta reglera...?

De flesta svenska ledamöter i EP (alla utom MP) motsatte sig påhittet, och när förslaget kom upp i februari 2014 sa dåvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) bestämt nej. Dels för att skolbarns matvanor borde vara en nationell fråga och dels för att programmet är onödigt dyrt att hantera. ”Vi har bedömt att administrationen äter upp mer än vad det skulle ge i stöd och bidrag”. (Dagens Industri 17/2 -14) Revisionsrätten har också uttryckt sig mycket kritiskt i sin granskning (2011).

Låt oss dock hoppas att de svenska politikerna på allvar är emot subventionerna för att de är fel – inte för att det nya systemet innebär att vi inte längre kan mjölka EU i samma utsträckning. För saken är den att svenska skolbarn redan idag dricker mjölk för 80 miljoner kronor per år via EU:s skolmjölkprogram, och det nya systemet som klubbades igår kommer att kosta oss cirka 55 miljoner kronor per år – som i stället ska gå till bananer i Belgien och Italien.

Enligt svensk lag ska svenska skolor servera gratis mat, och sedan 2011 finns kvalitetskrav på näringsinnehåll. Det är rimligt att maten som serveras i offentligt betalda skolor är nyttig. Men att det sköts på lokal nivå räcker gott, och att ratta ett bananprojekt med 28 medlemsstater är ohälsosamt.

Konstigt nog tycks ledamöter och tjänstemän i EP – och tro mig, efter att ha spenderat ett par dagar där vet jag att de är många – inte själva vara så noga med hälsan. Vid ett möte bjöds vi på frukt, men bara efter påstötning från arrangören, och då som en nyhet i sortimentet. Normalt skulle det ha blivit sockriga feta bullar i olika varianter som vanligt.

Men det är som vanligt lättare att berätta för andra vad de ska göra än att göra själv.