Fy för feminister som låter som rasister

Tyvärr blir feminism ofta en frågan om vi och dom, vi mot dom.

Publicerad 15 juni 2015

”Hatar män!!! låt kvinnor vara ifred för i helvete” skrev en ung tjej på Twitter (13/6). Hennes inlägg gillades av 176 personer och delades vidare av 123, bland annat av artisten Zara Larsson, som förra veckan utsågs till Sveriges mest inflytelserika twittrare enligt Twittercensus. (12/6)

I nästa tweet skrev Zara Larsson själv (angånde mordet på Lisa Holm): ”FUCK ER som ska använda Lisas fall som ett sätt att få uttrycka er rasistiskt. Fuuucckkkk er.”

Annons

Det är inte svordomarna jag vänder mig emot, utan hur märkligt det blir att ena stunden skälla på rasister, för att i nästa uttrycka fördomar grundade i hur någon fötts. Inte undra på att vi fredligare feminister får problem.

Tyvärr blir feminism ofta en frågan om vi och dom, vi mot dom. Bland annat blir den alltför ofta en ”kvinnorörelse”. Det som egentligen borde handla om att lyfta individer, att se människan bakom uppfattningen om hur en kvinna eller en man bör vara, blir i stället fokuserat på att lyfta det ena könet.

På Malmös feministiska festival i helgen stod till exempel fler kvinnor än män på scen. Felicia, Petra, Rossana, Sanna, Emelie, Anna, Katy... Var fanns jämställdheten i det?

Förra sommaren sa Åsa Romson (MP), numera Sveriges vice statsminister, i sitt sommartal i Almedalen att: ”De allra flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella, medelålders män utan människor.”

Så vita, heterosexuella, medel-ålders män är inte människor? Den beskyllande tonen från Romson provocerade. Den var knappast involverande eller en bra start för dialog.

Dessutom finns ett glapp mellan höger och vänster. Nuvarande regering är feministisk, så Sverige har ”jämställdhetsbudgetering” och erbjuder Saudiarabien genusutbildning. Jag förstår vitsen med det, men vänder mig emot att de röda så ofta brister i respekt för människors privata val. De vill tvinga, reglera och fixa uppifrån det som vi undersåtar tydligen inte kan få till på egen hand. Man vill rätta till en ofrihet med en annan, vilket komplicerar.

Att vänstern ofta är så aggressiv gör det svårt att få med liberaler och konservativa på feministtåget.

2003 skrev jag en bok om liberal feminism, som till del var en kritisk granskning av Moderaternas ovilja att se hur könsroller begränsar. Där man så passionerat ville befria från politik, blev de frihetsinskränkande normerna osedda, och jag ville lyfta att även civila samhället utanför riksdagen behöver liberaliseras. Tyvärr blev jag ofta sedd på med förskräckelse. Hade jag blivit smygsosse? Feminism var inget poppis ord.

Idag är allianspartier betydligt öppnare för feministisk analysen, men när jag ser unga viktiga röster skrika att de ”hatar män” befarar jag att de skrämmer bort förnuftiga människor – och då går jämställdheten ett kliv i fel riktning. Ner i en gyttjig sörja som liknar rasism, och det vinner varken män eller kvinnor på.

Dela gärna på Facebook. Och glöm inte att kolla filmen:

Carolin DahlmanSkicka e-post

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons