Hugo Burén: Gör er grej Moderaterna

Stadens broar, som knyter ihop den södra och norra sidan av Umeälven, är klädda med blå moderatflaggor. Omkring sexhundra moderater samlas i helgen för partiets partistämma, den första i regeringsställning på tolv år.

På sätt och vis är säkerhetspådraget och valet av stämmans plats symptomatiskt för partiets nuläge.

Moderaternas viktigaste mål inför valet förra året var att kunna samla en majoritet för att bilda en ny regering. Men valvinsten har satt frågetecken om partiets position och roll i svensk politik.

Gängkriminaliteten, terrorhotet och energikrisen har fört partiet åt ett håll med större fokus på de “hårda” frågorna. Det har dessutom drivit på ett samarbete med Sverigedemokraterna.

På köpet har M lyckats bli ett mer relevant parti i delar av landet där det tidigare hade en svag ställning. Men det har skett till priset av att M har försvagat sin ställning i de större städerna och då särskilt bland kvinnor.

Utmaningen ligger i att kunna hitta ett eget svar på de stora utmaningarna, de problem som hotar vårt fria sätt att leva, utan att bli en sämre kopia av Sverigedemokraterna.

För det krävs ett modernt, framåtblickande parti, där ordning och reda mycket väl kan vara en hygienfaktor, men inte det enda trumfkortet på hand.

Istället måste de moderata huvudbudskapen vara sådana som varken Sverigedemokraterna eller Socialdemokraterna lyfter för att M varken ska bli bortglömt eller inklämt mellan S och SD.

Det kan handla om skattesänkningar, mer frihet i människors vardag och modern miljö- och klimatpolitik, samtidigt som man “får ordning på Sverige”. Alltså klassisk moderatpolitik, men som har hamnat i skymundan.

Moderaterna kommer aldrig att bli bättre sossar eller sverigedemokrater än originalen. Och de borde inte heller vilja bli det.