Hello Jätte-Köpenhamnsbor
”Det är alltid lite fest när man åker över till Danmark och köper en röd pölse”, inledde regionstyrelsens ordförande Henrik Fritzon (S) med när representanter från 79 kommuner och tre regioner i Skåne och östra Danmark möttes i Kristianstads rådhus på måndagen.
De togs emot med röd matta och blommor i svensk-danska färger, en fin inramning för samtal om The Greater Copenhagen & Skåne Committee – det nya projekt som Fritzon beskriver som en ”revitalisering” av den 22 år gamla Öresundskommiteen.
”Den har tjänat väl med att jobba mot gränshinder”, konstaterade han. Men om resultaten hade varit spektakulära skulle nog skrytet varit högljuddare. Nu blev det mest fluffigt snack om ”branding”, ”tillväxtregion”, bäst i Nord-europa. Managementkonsulter hade blivit stolta över språkbruket.
För andra svenskar ses Skåne ofta som ”nära kontinenten”, men väl här stannar de flesta i det blågula. Att besöka de röda pölsornas och det vita ölskummets land blir ”lite fest” som Frizon beskriver det. Visst, 20 000 pendlar varje dag – kanske på tågen när de behagar gå, eller på bron – men av nära 4 miljoner människor som bor i Öresundsregionen är det inga stora skaror. För dem som bor i Kristianstad är Köpenhamnsregionen inte direkt nästgårds.
Antalet fordon som passerat Öresund sjönk varje år 2008-2012, och arbetspendlingen med 10 procent om året. Konjunkturen kan beskyllas, men också att gränshinder kvarstår som gör det svårt att bo i ett land och jobba i ett annat.
Via media sprids avskräckande historier om myndigheters paragrafrytteri som krossar familjeekonomier. Till exempel tvingades flygvärdinnan Maria Winkler betala tillbaka 100 000 kronor i barnbidrag. Hon och hennes man bodde båda i Malmö, men då hon hade jobbat för SAS i Köpenhamn hade hon förlorat sin rätt till barnbidrag – trots att mannen jobbat och betalat skatt här. (Sydsvenskan 1/6) Så kan det inte få gå till. Då kan man sätta mål bäst man vill, folk kommer ändå inte att omfamna dem.
Öresundskommiteen har en lång att-göra-lista. Skatter, socialförsäkringar med mera måste fungera smidigt. Men hur kan det vara så svårt? De som satt där på mötet i rådhuset borde ha makt. Ändå har 22 år gått och resultatet är så magert att det inte talades om det på toppmötet. Det stod ingenting om det i flerfärgsbroschyren.
Det är viktigt att samverka med sina grannar, men varför med ytterligare en organisation? Visserligen med mindre sekreteriat, liksom att arbetet organiseras i projekt. Men många frågetecken kvarstår. Var fanns företag och civilsamhälle? Vad har regionen gemensamt som ska fylla varumärket? Har Invest in Skåne och Visit Skåne misslyckats? Kommer folk att tänka på nordöstra Skåne när de hör ”Greater Copenhagen”? Och hur ska kalaset betalas?
”Vad kommer det att kosta”, frågade Kristianstadsbladets reporter? Då skruvade Henrik Fritzon på sig och rådfrågade kollegorna. Det hade han inte i huvudet. Medlemsavgiften blir ungefär på samma nivå, 3-4 miljoner. Kanske.
Den som har inblick i hur politiker brukar hantera makt och pengar sväljer. Det är ju ofta skattebetalarna som brukar bli kvar med disken när de där uppe haft ”lite fest”.
