I stället för rivstart så hackar motorn
De första hundra dagarna är ett viktigt utrymme för en ny regering att sätta tonen och rivstarta med sin agenda. Inför valet 2014 skulle exempelvis Vittsjöbördige språkröret Gustav Fridolin (MP) rädda skolan på hundra dagar.
Inför årets val lanserade Moderaterna ett program för hur en ny regering skulle rusta polisen under de första hundra dagarna. Denna period kan även ses som en smekmånad. Väljarna har nyss sagt sitt och bör inte ha hunnit ändra sig i någon större utsträckning.
”Det har inte varit någon dans på rosor.”
Ulf Kristerssons (M) regering har snart avverkat halva tiden av dessa hundra dagar och det har inte varit någon dans på rosor. Att en regering får kritik från olika håll för sin politik är varken nytt eller ovanligt. Det är snarare naturligt att politiska motståndare kritiserar beslut och att intresseorganisationer inom olika fält antingen risar eller rosar regeringen utifrån olika sakpolitiska ställningstaganden. Så har skett med Tidöavtalet och med den statsbudget som lagts fram.
Rörande Tidöavtalet har det komplicerats en del eftersom även Liberalernas partiledare Johan Pehrson uttryckt ett visst mått av kritik mot avtalet trots att L har skrivit under det.
Att kritiken mot en regering tenderar att bli enkelspårig och mer inriktad på att kritisera än att leverera trovärdiga och fungerande lösningar är tyvärr sant oavsett det är en blå eller röd regering. Socialdemokraterna är dock något av mästare på detta när de är i opposition. Den första tiden med Ulf Kristersson som statsminister är inget undantag.
Oaktat egen ståndpunkt har Socialdemokraterna varit snabba på att kritisera regeringen och i förra veckan levererade de hela tre olika KU-anmälningar trots att de sagt att de skulle vara återhållsamma med att nyttja detta instrument. Det blir intressant att se om S framöver kommer att rannsaka sig själva och sin politik i akt och mening att leverera politiska alternativ eller om de kommer att fortsätta på den inslagna vägen där enbart kritik mot regeringen är huvudspåret.
”Regeringen kommer därmed inte att kunna uppfylla vallöften och allra minst de vallöften som varit svåra eller i praktiken omöjliga att uppfylla ens i bättre tider.”
Världsläget med krig i vårt närområde, skenande inflation till följd av bland annat höga energipriser, ränteökningar och allmänt bistrare tider begränsar regeringens handlingsutrymme. Regeringen kommer därmed inte att kunna uppfylla vallöften och allra minst de som skulle ha varit svåra eller i praktiken omöjliga att uppfylla ens i bättre tider. Här kan de olika regeringspartiernas löften om sänkta bensin- och dieselpriser räknas in i den senare kategorin. Floppen med elprisstödet som utlovades vara på plats i november riskerar bli ett kostsamt löftessvek när elräkningarna för vintermånaderna dimper ner hos gemene man och hårt utsatta företag.
Svikna vallöften har kostat regeringsunderlaget i väljarstöd. Mindre än tre månader efter valet tappar samtliga fyra partier stöd enligt SCB:s stora väljarundersökning som kommer en gång i halvåret. Mest av dessa partier tappar Sverigedemokraterna, vilket inte är konstigt eftersom de har en stor andel väljare som röstar med missnöje som grund och därmed är lättrörliga.
Det är långt kvar till nästa ordinarie val och mycket kan hända fram till valdagen. Emellertid kan konstateras att regeringen inte fick någon smekmånad av väljarna och att det inte blivit så lätt att rivstarta som Ulf Kristersson med vänner fick det att låta som i valrörelsen.
