Christer Nylander: Inget väcker min fantasi som fågeltornet i Åsum
Ur en högtalare hörs en röst som berättar om fågelliv och översvämningar runt fågeltornet i Åsum. Det låter som Per-Erik Tell. Känd från radion och tidningen. Och från deckare, whiskyböcker och mycket mera.
Jag tycker att satsningarna på Kristianstads vattenrike är väl investerade pengar. Inte minst bron som knyter ihop Tivoliparken och Linnérundan. Jag har sprungit där många gånger. Men inget väcker min fantasi som fågeltornet i Åsum. När jag var där senast fick man hoppa mellan tuvor och ibland trampa ner i gyttja för att ta sig fram. Man påminns om att området återkommande svämmar över.
På fågeltornets ena vägg sitter en plansch över de vanligaste fåglarna, på den andra en beskrivning av ett stort vikingaslag som eventuellt ägde rum just här, det så kallade trekungaslaget. Det var oroliga tider. Medan danske kung Knut var borta för att inspektera England som han då regerade över, passade kungar från det som nu är Sverige och Norge på att försöka invadera Danmark. Året är 1026, alltså 40 år före slaget vid Hastings. De som dog under trekungaslaget ligger begravda vid Åsums kyrka.
Tänk att det stod ett stort vikingaslag för 1 000 år sedan på en plats som man nog kan se från fågeltornet i Åsum!
Det är fantasieggande, men det är också en påminnelse om hur världen förändras. Slaget ägde rum vid en tid då vattenvägar var viktigare än landsvägar. Det var helt enkelt lättare att ta sig fram långa sträckor på vatten. Därför var det naturligt att de som bodde söder om de småländska skogarna vände sig söderut och västerut i stället för norrut.
Man ser tydligt hur vattnet knyter ihop Skåne med Danmark och via Bornholm med norra Europas fastland, om man vänder på en karta så att norr och söder byter plats. Man ser också hur den mörka svårgenomträngliga skogen norr om Skåne gjorde det naturligt att Skåne tillhörde Danmark.
”Den mörka svårgenomträngliga skogen norr om Skåne gjorde det naturligt att Skåne tillhörde Danmark.”
Se på kartan igen, rikta blicken mot Umeå och se hur det blir självklart att Umeå historiskt hade mer gemensamt med Vasa i Finland än med Hässleholm.
Sedan ändrades tekniken och det blev fördelaktigare att resa på land. Inte minst när järnvägsnätet byggdes ut för person- och godstransport. Det där ändrade hela logiken för hur vi människor rörde oss, hur vi samarbetade och med vem. Mycket av det vi tar för givet idag i form av lagar, demokrati och välfärdssystem är skapade under en tid då det var rörlighet på land som definierade nationen, inte vattenvägar.
Nu ändras logiken igen. Den digitala rörelsen blir viktigare, det skapas andra kopplingar som inte är direkt avgörande av fysisk framkomlighet. Det där kommer på sikt att ändra allt. Hur vet vi inte, men självklart kommer ett samhälle som är fullt digitaliserat att fungera annorlunda än det som byggdes på 1800- och 1900-talen.
Detta är också en påminnelse om att nationen Sverige inte är en historisk självklarhet. Gränserna mellan Sverige, Danmark, Norge och Finland har förändrats över tid. Det är inte magi som gör att Sverige ser ut som det gör i dag. Det är inte något mystiskt och övernaturligt väsen som skapat nationen Sverige. Det är krig, ekonomi, politik, geografi och kommunikationsvägar. Sedan har vi kommit överens om att det är rätt bra att ordna demokrati, välfärdssystem och lagar på nationell basis. Andra saker sköter vi bäst lokalt. För några problem behöver vi europeiskt och globalt samarbete.
Det är svårt att föreställa sig att framtiden skulle vara helt annorlunda. Men från fågeltornet i Åsum påminns man om att det är en ganska kort del av historien som Sveriges gränser har varit de som gäller i dag.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är ordförande för tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.