Jesper Strömbäck: Jesper Strömbäck: Skjuter politiker i eller vid sidan av målet med sina inspel?
Låt oss ta brottsligheten till exempel. Detta är ett stort samhällsproblem och målet borde därför vara att minska brottsligheten. Om det verkligen vore målet borde debatten därför handla om vilka medel som kan leda till att målet uppfylls. Istället för partierna fram förslag om exempelvis hårdare straff eller fler poliser utan att visa att detta är de mest effektiva medlen.
Eller ta energifrågan. Där råder det stor enighet om att Sverige behöver öka den förnybara elproduktionen. Om målet är ökad tillgång till förnybar el borde debatten därför handla om vilka medel som (kostnadseffektivt) kan leda till att det målet uppfylls. Istället argumenterar vissa partier för kärnkraft (och gärna mot vindkraft) medan andra argumenterar för vindkraft (och gärna mot kärnkraft) som om det vore mål i sig att satsa på just dessa former av elproduktion.
Ett annat exempel handlar om vinstdrivande skolor. Är det ett mål i sig att Sverige ska ha vinstdrivna privata skolor och skolkoncerner? Eller är det ett medel för att åstadkomma en bättre skola? Om det ska ses som ett medel för att åstadkomma en bättre skola borde debatten handla om ifall vinstdrivna skolor har den effekten. Om svaret är ja borde partier som idag är negativt inställda ändra uppfattning, men om svaret är nej borde partier som försvarar de vinstdrivna skolorna ändra sig.
Vi kan också ta integrationen som exempel. Där säger sig i princip alla partier vara för en bättre fungerande integration. Om det vore målet borde debatten därför handla om ifall den politik som drivs eller föreslås (medlen) verkligen leder till en förbättrad integration eller om det finns andra förslag som vore mer effektiva medel. Istället framställer partierna ofta det som om deras politik leder till bättre integration utan att visa att så faktiskt är fallet.
”En viktig poäng med distinktionen mellan mål och medel handlar samtidigt om vilken roll som forskning och annan expertis har.”
I dessa och många andra fall är det allt för vanligt att partierna låser sig vid förslag – det vill säga medel – som om de vore mål. Det leder inte bara till blockeringar, utan i värsta fall till att problem förvärras.
En viktig poäng med distinktionen mellan mål och medel handlar samtidigt om vilken roll som forskning och annan expertis har. Mål handlar om åsikter och värderingar, och där har varken forskning eller annan expertis mycket att bidra med. Vilka konsekvenser politiken får och vilka medel som är effektiva för att bekämpa olika problem handlar tvärtom om evidens, det vill säga om kunskap, orsakssamband och annan fakta. Där har forskning och annan expertis mycket att bidra med.
Politiker som verkligen vill lösa olika samhällsproblem borde därför vara noga med vad som är mål respektive medel. När det gäller medel borde de också vara mycket noga med att ta del av och luta sig mot forskning och annan evidens som handlar om effekten av den förda politiken eller av olika förslag.
I båda fallen skulle medierna kunna spela en viktig roll genom att ställa politiker mot väggen med frågan om vad som är mål respektive medel och – när svaret är att ett visst förslag ska ses som ett medel – vilket stöd det finns i forskning och annan evidens för att det verkligen är ett effektivt medel. Sannolikheten är stor att många politiker skulle få svårt att svara på den typen av frågor.
Jesper Strömbäck är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
Detta är en krönika på ledarsidan.
