Joakim Broman: Joakim Broman: Var är S när MP riskerar landets elförsörjning?
Reaktor två vid Forsmarks kärnkraftverk kommer inte att kunna återstartas 2024. Det förutspår det statliga energibolaget Vattenfall efter regeringens beslut att skjuta upp beslutet om slutförvar av kärnbränsle i torsdags.
Varningarna har varit dånande både från energibranschen och från näringslivet: äventyra inte elförsörjningen genom att politisera slutförvarsbeslutet. Expertmyndigheterna, däribland Strålsäkerhetsmyndigheten, har godkänt planen. Men regeringen lyssnade inte, utan fattade istället beslut om att bygga ut mellanlagret för kärnbränsle i Oskarshamn, i strid med kommunens önskemål och tidigare statliga löften.
”I ett samhälle som kräver el dygnet runt, året om går det inte att ersätta planerbar kraft med väderberoende elproduktion.”
Det är ett svek, och därtill ett som skapar stora risker i ett elsystem som redan lider brist på baskraft. I ett samhälle som kräver el dygnet runt, året om går det inte att ersätta planerbar kraft med väderberoende produktion. Ändå har reaktorer stängts på politisk grund – i Barsebäck med direkta beslut och i Ringhals indirekt, som ett resultat av straffskatten på kärnkraft – och gjort elproduktionen mer sårbar.
Miljöpartiet och klimatminister Per Bolund slår ifrån sig och pratar om riskerna med slutförvaret. Men den ”försiktighetsprincip” som partiet ständigt återkommer till är bedräglig. Ta exempelvis ett av scenarierna som Svensk Kärnbränslehantering, SKB, analyserat i sin plan för slutförvaret. Där har man antagit att en grupp människor i en avlägsen framtid kommer att bosätta sig på precis den plats där slutförvaret ligger. De äter och dricker enbart mat och vatten från lokala källor och tillbringar hela sin tid på de mest exponerade platserna. SKB antar dessutom att kopparkapslarna som kärnbränslet förvaras i är trasiga redan när de läggs ner i urberget.
I detta extremt osannolika scenario är stråldosen som gruppen utsätts för ändå lägre än den bakgrundsstrålning som alla i Sverige utsätts för varje år.
Försiktighet finns, faktiskt i överflöd och med marginaler. Men det räcker inte för Miljöpartiet, eftersom partiets skäl till att motsätta sig kärnkraften inte vilar på vetenskaplig grund utan på ideologisk. Att godkänna slutförvaret är enligt MP:s synsätt att legitimera kärnkraften. Det kan man inte göra, och därför förhalar man processen, riskerar elförsörjningen och sviker de kommuner som tagit nationellt ansvar under decennier. Däribland S-styrda Oskarshamn.
Det är knappast förvånande. Kärnkraftsmotståndet är inbyggt i Miljöpartiet. Men den kvarstående frågan är: var är Socialdemokraterna?
Joakim Broman är ledarskribent
