Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Koranbränning är en del av yttrandefriheten – oavsett vad Turkiet tycker
En majoritet av svenskarna anser inte bara att Rasmus Paludan har fel, de vill att han ska vara kriminell också. Enligt en mätning utförd av DN/Ipsos (2/4) vill flertalet se en lag mot brännandet av religiösa skrifter.
Mätningen ger svart på vitt vad opinionen säger efter debatten som uppstod efter påskupploppen i fjol och som fick ytterligare liv när Paludan genomförde en koranbränning utanför Turkiets ambassad. Trots att agerandet snarare stjälpte än hjälpte svenska intressen i Turkiet, var svaret från statsminister Ulf Kristersson (M) tydligt: även om han ansåg bränningen olämplig, ryms den inom den svenska yttrandefriheten.
Det gäller också nu när Turkiets utrikesminister jämför öppenheten i Sverige med bokbålen i Nazityskland (!).
”Även om man hatar Paludans åsikter, bör man vara redo att dö för hans – och alla andra provokatörers, idioters och marodörers – rätt att uttrycka dem”
Visserligen anser 54 procent av befolkningen att det är viktigare att folk får uttrycka sin åsikt än att skydda religiösa skrifter och symboler från kränkningar. Ändå svarade 51 procent att bränning av religiösa skrifter bör bara förbjudet enligt lag. Det verkar vara just metoden man vänder sig emot – när det gäller yttranden i mer bokstavlig mening, såsom att publicera kränkande bilder föreställandes religiösa symboler eller i text kritisera eller förlöjliga religion tycker en majoritet ska vara lagligt.
Förstörelsen av ett fysiskt objekt tycks dock passera en gräns. Överlag tycker de svarande illa om kränkningar mot religiösa skrifter och symboler, men lyckas för de mesta hålla isär vad de ogillar och vad som inte ska vara tillåtet. Varför klarar man då inte att göra samma sunda distinktion, även när det gäller brännandet av religiösa skrifter?
Att frågan just nu – när Finland dessutom släppts in i Nato, samtidigt som Sverige står kvar i väntrummet – är så tydligt kopplad till svenskt Nato-medlemskap kan vara en delförklaring. Att specifikt koranbränningar skapat kravaller, samtidigt som muslimer utgör en rätt hårt ansatt minoritet i Sverige – vilket får vissa att anse att de är särskilt skyddsvärda – bidrar nog också.
Det hänger troligen även ihop med ett synsätt på specifikt böcker som objekt, något som Antje Jackelén var inne på när hon intervjuades om frågan i Svenska Dagbladet (3/4). Den tidigare ärkebiskopen menade att det är knepigt att i yttrandefrihetens namn förstöra en stark symbol för själva yttrandefriheten, och citerade Heinrich Heine: "Där man bränner böcker, bränner man också till slut människor."
Bevingade ord, som dock haltar betänkligt om de tillåts bli argument för att införa vad som i praktiken är hädelselagar. Det är dessutom stor skillnad på de nazistiska bokbål som kommit att kopplas ihop med citatet – offentligt organiserade med mål att helt rensa ut vissa författare och tankeströmningar ur det allmänna medvetande – och en enskild medborgare som gör det för att provocera och göra en poäng.
I det första fallet är yttrandefriheten redan upplöst, det andra är ett praktexempel på när den behövs. För även om man hatar Paludans åsikter, bör man vara redo att dö för hans – och alla andra provokatörers, idioters och marodörers – rätt att uttrycka dem. Det är det som är yttrandefrihet, och den behövs som bäst just när yttranden provocerar, kränker och det bränner till.
