Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Korta bostadskön från 20 år till 10 minuter
Vad låter bäst? En bostadsmarknad där man kan få vänta mellan 20 och 30 år för en lägenhet, eller en där det tar blott 10 minuter?
Svaret är enkelt. Ändå råder en påtaglig brist på politiskt intresse för att i Sverige ta steg för att ta den mardrömslika hyresmarknad som råder i storstäderna, särskilt Stockholm, närmare den i jämförelse utopiska finska.
I en ny rapport från Timbro, författad av tankesmedjans chefsekonom Fredrik Kopsch och nationalekonomen Theo Herold, jämförs bostadsmarknaden i Finland med den svenska. På punkt efter punkt slår finnarna oss.
Antal lediga lägenheter? Fler i Helsingfors än Stockholm. Flyttströmmarna går till den finska huvudstaden, Stockholm är i stället en stad det flyttas från. Hyrorna är dessutom lägre, åtminstone när man jämför finska förstahandskontrakt med svenska andrahandskontrakt.
Det kan låta som att jämföra äpplen och päron, men det finns skäl att inte bara jämföra priserna på förstahandskontrakt. De är visserligen billigare i Sverige, på grund av hyresregleringen. Men fås bara genom att ansamla ett antal års kötid, också det på grund av hyresregleringen. Den aspirerande hyresgästen som saknar det är utlämnad till andrahandsmarknaden, som är betydligt dyrare. Dessutom betydligt osäkrare.
Även om man har turen att slippa en skojare till hyresvärd, är det sannolikt att andrahandshyresgästen bara får korta kontrakt. Inget boende tillsvidare. Många unga i Stockholm tvingas hatta runt mellan tillfälliga kontrakt. I Helsingfors kan de hitta en lägenhet att bo flera år i och slippa bo ur flyttlådor.
”Det är Sverigedemokraterna som är stoppklossen.”
Så här ser det ut, runt tre decennier efter den finska hyresregleringens avskaffande på 1990-talet. Ändå står reformer i den riktningen inte på agendan i svensk politik. Ett förslag på marknadshyror i nyproduktion finns redan färdigutrett, men riskerar ligga kvar i skrivbordslådan, en borgerlig regering till trots. Det är Sverigedemokraterna som är stoppklossen.
På andra sidan Östersjön lägger man visserligen mer pengar på bostadsbidrag än vi gör i Sverige, men som omfördelning är det långt träffsäkrare. Bidraget fördelas, till skillnad från reglerade hyresrätter, efter behov till de minsta plånböckerna. Så som det ska vara.
Rapportförfattarna skissar på ett förslag på övergång till marknadshyror, där hyresgäster behåller sitt starka besittningsskydd och med hjälp av indexerad hyra skyddas från plötsligt chockhöjningar. Det går att reformera försiktigt, med hänsyn till nuvarande hyresgäster.
Sedan Finland valde att ta en annan väg än Sverige, har deras bostadsmarknad utvecklats i helt rätt riktning. Varför vägrar vi envist ta efter?
