Pontus Almquist: Kunderna borde inte tolerera storbankernas nollräntor
Den snabbt förändrade räntemiljön undgår knappast någon. Den som äger en fastighet eller bostadsrätt har omedelbart mindre pengar på kontot när räkningarna har betalats, såvida man inte tillhör den lyckligt lottade skara som bundit sina lån innan inflationen slog till. Även hyresgäster har drabbats genom högre hyror på grund av fastighetsägarnas höjda räntekostnader.
Att bolåneräntorna har höjts är förstås helt oundvikligt. Samtidigt har bankerna – och särskilt då de klassiska storbankerna – inte varit lika pigga på att höja räntorna i andra änden, på kundernas konton. Trots att marginalerna uppenbart finns och trots att det vore motiverat mot bakgrund av att likvida pengar även för bankernas del håller på att bli en hårdvaluta.
”I elfte timmen börjar nu emellertid vissa banker öppna upp för möjlighet till sparkonton med blygsamma räntor .”
På default-kontona, det vill säga det konto kunden har per automatik och dit ens lön vanligen betalas till, ligger de flesta bankerna kvar med sina 0,0 procent i ränta. I elfte timmen börjar nu emellertid vissa banker öppna upp för möjlighet till sparkonton med blygsamma räntor för den som inte vill binda sina pengar i viss tid – i bästa fall runt 2 procent. Men det kräver alltså att bankkunden aktivt går in och startar upp ett sådant konto, och sedan aktivt för över pengar till detta.
Sedan måste pengar slussas fram och tillbaka mellan sparkontot och det likvida kontot, eftersom storbankerna i regel inte tillåter att kortet är direkt kopplat till kontot med räntan. De gör det osmidigt, vilket förstås är helt medvetet. Att betala ut ränta på kundernas tillgångar är ju kortsiktigt en förlustaffär.
Samtidigt som storbankerna behandlar sina alltför lojala kunder styvmoderligt finns flera mindre banker och andra snarlika finansiella institut som betalar ut generösa räntor. I skrivande stund kan kunder få upp till 3,4 procent i ränta hos somliga aktörer. Och då gäller alltså fria uttag, insättningsgaranti och i bästa fall också att kontot är direkt kopplat till ett kort.
Enligt SCB har svenskarna 2 500 miljarder kronor på banken totalt sett. Alltför stor del av dessa pengar återfinns på konton med nollränta, på makronivå är den outnyttjade potentialen i ränteintäkter därför slående. Samtidigt lutar sig storbankerna tillbaka på det förtroende de har byggt upp för sina varumärken över flera decennier, och förlitar sig på att kunderna ska stanna kvar oavsett. Det är på sin plats att vi bankkunder demonstrerar att det är nog nu och sätter vår egen plånbok före storbankernas vinster.
