Malin Lernfelt: Lägg ner Allmänna arvsfonden
Lägg ned skiten. Nej, så drastiskt uttrycker sig inte Riksrevisionen i sin nyligen publicerade granskningsrapport om Allmänna arvsfonden. Men i princip är det just vad myndigheten menar.
Sedan 1928, när arvsreglerna ändrades så att bland annat kusiner inte längre ärver varandra, håvar Allmänna arvsfonden varje år in stora pengar från personer som avlidit utan anhöriga med rätt till arvet eller testamente. Intäkterna är till och med så stora att det är betydligt mer än vad de ansvariga myndigheterna, Kammarkollegiet och Arvsfondsdelegationen, hinner dela ut till den typ av projekt som faller inom ramen för sådant fonden enligt reglerna ska gynna.
Tyvärr innebär det samtidigt att de aldrig behöver väga projektansökningar mot varandra eller ens gå till botten med vad pengarna används till. Något som resulterat i att alla möjliga märkliga och ohållbara projekt, det ena mer orimligt än nästa, fått miljonbelopp av arvsfonden. Ett exempel är de många padelhallar som växt upp som svampar i jorden och som nu går i konkurs på löpande band. En stor del av dessa hade aldrig existerat från första början utan generösa bidrag från Allmänna arvsfonden.
”Allmänna arvsfonden är ett otyg. Både på grund av tidigare nämnda oegentligheter och för att fonden likt en statlig asgam tar strid mot efterlevande på det mest otäcka sätt.”
Riksrevisionen, som samarbetat med Polismyndigheten i sin granskning, konstaterar också att ekonomisk, organiserad och demokratihotande brottslighet förekommit hos personer och organisationer som driver arvsfondsprojekt. Individer bakom de bidragsfinansierade projekten är dessutom kraftigt överrepresenterade i Finanspolisens register.
Därför har Riksrevisionen rekommenderat regeringen att ”påbörja en avveckling av Allmänna arvsfonden samt ta fram en ny ordning för att hantera arven efter avlidna utan arvingar eller testamente”. En klok slutsats. Allmänna arvsfonden är ett otyg. Både på grund av tidigare nämnda oegentligheter och för att fonden likt en statlig asgam tar strid mot efterlevande på det mest otäcka sätt.
Det bästa hade varit en återgång till en ordning där även mer avlägsna släktingar kan ärva, i kombination med att människor i högre utsträckning uppmanas att skriva testamente. Samt en ny myndighet med bättre kontroll. 93-åriga Astas pengar ska varken hamna hos kriminella gäng eller slarvas bort i padelfeber.
