Löfven är inte Einstein

Sverige tar emot fler flyktingar per invånare än något annat europeiskt land. Arbetslösheten bland nyanlända är snart 60 procent enligt Arbetsförmedlingens senaste prognos och många av dem saknar utbildning. Sverige har samtidigt världens högsta lägstalöner och här finns lägst andel jobb som inte kräver yrkesutbildning i hela EU.

”Man behöver inte vara ’Einstein’ för att förstå att det inte kommer att gå ihop”, konstaterade ”SEB:s chefstrateg Johan Javeus i bankens nyhetsbrev i veckan (8/12).

Men dessvärre liknar våra politiker varken Albert Einstein eller Usain Bolt. Sveriges problem hanteras varken briljant eller snabbt.

Många hävdar att det nog kommer att lösa sig om det bara finns arbeten som de med låg utbildning kan få. ”Enkla jobb” mässas därför hypnotiskt av politiker dagligen numera, särskilt från allianshåll. Även jag är skyldig till svepande kommentarer om ”enkla jobb” eller ”reformer på arbetsmarknaden” som mirakellösning. Mea culpa.

Men även om många i tidningsrubrikform är överens om att fler enkla jobb vore bra är de konkreta förslagen färre. Och – vilket är ett större trassel – hur ska de kunna genomföras så länge vänstern snackar föraktfullt om låglönejobb och facket vägrar vika en tum?

Annie Lööf sa i sitt jultal att ”reformer är helt nödvändiga”. Centern vill ändra systemen, och på så sätt kunna bevara generös invandringspolitik, vilket låter mycket bra och klokt. Men så länge förändringarna finns någon gång någonstans i framtiden medan utmaningarna – med tusentals personer som knackar på dörren, vilket överbelastar socialtjänst och skola – finns idag, framstår orden enbart som ett försök att fria till publiken.

Det är som att önska att man ska bli en rik filmstjärna och därför ta sms-lån för att köpa paljetter och champagne. Mitt ödmjuka förslag är att man ser till att reformerna kommer till först. Sen kan vi snacka fri invandring.

För sanningen är att dessa enkla jobb och radikala liberala reformer känns som en avlägsen stjärna. Visst ska man sikta mot sådana – men inte ens trädtopparna verkar uppnåeliga i det här fallet. Reformviljan ligger fortfarande på marken och slumrar.

Det kommer att bli ytterst svårt att få vänstern med på reformer. ”Vi ska vara ett land med hög andel kvalificerade yrken”, protesterar Claes-Mikael Jonsson från LO (Dagens Nyheter 12/11). Monika Arvidsson från vänstertankesmedjan Tiden skriver på DN Debatt. ”Varför skulle vi hänvisa ofta överkvalificerade personer till enkla jobb, när vi egentligen skulle kunna nyttja deras kompetens på ett bättre sätt? (21/9)”.

Som om enkla jobb skulle ersätta de högavlönade akademikerjobb de annars skulle få? Problemet är ju att många inte kommer ifråga i anställningsprocesser och att alternativet till enkla jobb tyvärr är arbetslöshet med ekonomiskt bistånd. 30 procent av de vuxna som kommer hit har inte ens nioårig grundskola. De kommer inte att kunna söka de 5 635 lediga jobben som lärare eller de 1 797 lediga jobben som läkare.

Dessutom har Sverige haft integrationsproblem länge – även under Alliansregeringen. Upprepar: även under den tid C, L, KD och M satt vid makten. Även då var mediantiden för att en nyanländ skulle få arbete sisådär 7-8 år. Var fanns de radikala reformerna 2006-2014?

Annie Lööf erkände i en intervju förra helgen: ”Vi borde ha gjort många fler reformer på arbetsmarknaden”. Som ursäkt angav hon att ”när vi satt i regering hade Sverige inte det stora tryck på förändring som det är nu.” (Dagens Nyheter 6/12). ”Alliansen styrde i två mandatperioder Sverige mot högre sysselsättning. Samtidigt var våra reformer inte tillräckliga”, skrev Jan Björklund och Erik Ullenhag nyligen (DN Debatt 1/10).

Det är hedervärt att de pudlar. Men farligt att det fortfarande händer lite. Allianspartiernas förslag idag rör fortfarande marginella skattesänkningar och utökade avdrag för ruttjänster. Mer fartigt än så blir det sällan.

Experterna är eniga om att enkla jobb vore välkomna, och att bristen på dem stänger människor ute. IMF, Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet och OECD har alla försökt pressa politikerna till action. Arbetsförmedlingens generaldirektör håller med: ”Få enkla jobb stänger ute lågutbildade från arbetsmarknaden” (9/12). Migrationsverkets generaldirektör har sagt att ”lägstalöner är inte riktigt konstruerade för den situation vi nu lever i” (DN 11/9).

Enigheten om problem och lösning är alltså rätt stor. Ändå kommer reformer i slow motion. Eller så kliver politikerna baklänges som kräftor.

Svenska löner sätts nämligen i samtal mellan parterna, inte via riksdagen, och den vägen känns igenbommad och stängd. Vem kan och törs rucka jätten LO?

Politikerna kan i stället arbeta med skatter, arbetsgivareavgifter, subventionerade anställningar och förbättrat näringslivsklimat som får företagen att må gott och vilja anställa.

Men regeringen gör tvärtom och sänker skattereduktionen för rot- och rutjobb och ökar bördorna. Från mars ska arbetsgivare även förebygga risker för konflikter på arbetsplatser. Utöver krav på att tillhandahålla allt från vilorum till terminalglasögon.

Samhället mår inte bra om skillnaderna mellan olika grupper är för stora. När beslutsfattarna är skapare av utanförskapet ska de ställas till svars. Lösningen är inte vänsterns fördelning från ”de rika” till andra, utan att alla får en chans att bli rika. Nu hindras de av fackets tjocka lager av taggtråd. Det sticks.

<iframe width="560" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/59VNYBgVMWE" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Filmen finns även på Youtube: https://youtu.be/59VNYBgVMWE

<iframe frameborder="0" scrolling="0" height="180" width="320" src="https://gotamedia2.solidtango.com/widgets/embed/24n0xqzl?auto_play=false" allowfullscreen></iframe>