Christer Nylander: Machokulturen dödar våra ungdomar
För drygt en vecka sedan sköts en ung man ihjäl lite drygt hundra meter från där jag stod. Jag lagade mat. Jag hörde helikoptrar, såg polisbilar och ambulans. När det knackade på senare den kvällen ville en polis veta om jag hade sett något misstänkt. Det hade jag inte. Men jag ska erkänna att jag dagarna efteråt mer än en gång tittade misstänksamt på människor.
”För drygt en vecka sedan sköts en ung man ihjäl lite drygt hundra meter från där jag stod.”
Dagen efter körde föräldrar sina barn till skolan. Jag gick förbi platsen och som en påminnelse om vad som hänt fanns ett ljus och några blommor. Det drabbar på ett annat sätt när det sker så nära, men snart var mitt liv tillbaka i det normala igen.
För andra var livet helt förändrat. Några hade förlorat en vän, en familjemedlem. Andra hade fått konstatera att deras vän eller familjemedlem hade mördat. Vad gör allt detta med ett samhälle? Vad gör det med människor? Vad gör det med ett område där man hela tiden vet att något liknande kan hända? Hur påverkas man när grannen i samma trappuppgång, pappan till en i klassen, storebror till dotterns bästis är involverade i gäng som mördar? Jag återvände till vardagen. Det gjorde också de vars vardag numera präglas av gängens våld.
Faysa Idle berättar i nya romanen ”Ett ord för blod” (Lind & co) om sin uppväxt. Hon börjar berättelsen med sin brors bröllopsfest. Tre tonåringar är på väg dit med automatvapen. Polisen stoppar bilen och denna gång blir det inget mördande. I romanen vandrar hon sedan tillbaka och beskriver bakgrunden. Barndomen, våldet, utanförskapet, men också strävan efter status. Hon beskriver en hård yta och allt tyngre kriminalitet. Önskan efter snabba pengar och att vara någon. Hon berättar om en bror som stiger i graderna, som blir någon som andra ser upp till.
Polisen måste utan tvekan få resurser att stoppa mördandet. De gäng som nu gör upp om knarkets marknadsandelar måste stoppas. De unga män som söker sig snabba och våldsamma vägar till status och pengar måste stoppas. Rekryteringen av nya mycket unga underhuggare måste stoppas. De som vill lämna måste få avancerad hjälp och starkast möjliga skydd.
Vi måste ha ett fungerande förebyggande arbete så att man hindrar nyrekrytering. Vi måste ha en förskola och skola där alla inser att det finns bättre vägar till framgång i livet än att gå med i kriminella gäng. Barn måste se att deras föräldrar går till jobbet och kan försörja sig själva genom arbete. Allt detta och mer behövs.
Men vi kan inte blunda för knarket och machokulturen. Så länge folk köper knark och föräldrar blundar när barnen får hemleverans från våldsamma kriminella gäng, kommer det att finnas sådana gäng. Så länge unga killar tror att man bara är riktig man om man är riktigt macho så kommer killar att fortsätta odla beteenden som leder till våld och genvägar till snabba cash. För att komma åt detta, det som i grunden driver den våldsamma utvecklingen räcker det inte med mer resurser till polisen. Det är märkligt att så få pratar om hur destruktiv machokulturen är.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är ordförande för tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
