"Politiker är komplexa därför att vi alla är komplexa, medan politiska ideal är renodlade och enkla."

Kan man vara miljöpartist och äga en mullrande SUV? Borde inte ideologiska tvångstankar angripa en vänsterpartist som tvingas ta emot höga riksdagsarvoden? Kan en nyliberal ha sina barn i kommunal barnomsorg? Hyckleri!

Men hycklerikortet är lite klurigt. Det är lättbegripligt och lättsmält, men alla har vi ju en liten diff mellan våra ambitioner och våra verkliga liv.

I den bästa av världar ägnar sig politikerna inte bara åt käbbel – detta nu så populära ord – utan åt att måla upp och sedan försöka förverkliga samhällsvisioner. Samtidigt vill vi ha politiker som inte svävar uppe i det blå, utan som är lite som vi andra. Det blir svårt att få ihop om alla skillnader mellan det idealiserade liv de officiellt förespråkar och det verkliga liv de lever måste förses med hycklerianklagelser.

I dagarna har vi sett bilder på en storleende Filippa Reinfeldt som nu lämnar politiken för en välbetald tjänst som lobbyist i det privata vårdbolaget Aleris. Regeringen, via civilminister Ardalan Shekarabi (S), fann detta så anmärkningsvärt att den kallade till en presskonferens för att diskutera möjlig karenstid mellan politikerskap och uppdrag i det privata näringslivet.

Man kan förstås fråga sig om någon med ett annat efternamn hade lockat till så omfattande trumvirvlar, men frågan är intressant och förtjänar att diskuteras: Sverige hör till undantagen när det gäller brist på karenstid mellan politiska och privata uppdrag.

Det viktigaste är ju inte om just Filippa Reinfeldts övergång är extra grumlig (det finns det inga speciella skäl att anta), utan om vattnen i sig är grumliga eller kanske riskerar att bli det.

Men vem ska kunna ta upp frågan med trovärdighet? Regeringen anklagades genast för att vara hycklande eftersom flera tidigare ledande politiker i Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjort liknande övergångar till lukrativa privata tjänster.

Det är nog i själva verket svårt att hitta något politiskt parti (utom kanske Sverigedemokraterna som är för nytt för att det ska ha hunnit bli aktuellt med pensionärer i ledargarnityret) där man inte kan hitta en eller annan som fått en smaskig position i det privata näringslivet.

Betyder det att inget av våra partier kan diskutera den principiellt viktiga grundfrågan? Det låter i så fall som en högst problematisk ordning.

Shekarabis presskonferens illustrerade även ett besläktat problem, just för att den föranleddes av vad Filippa Reinfeldt tydligen haft för sig. Det viktiga att komma ihåg är ju att hon agerat fullt lagligt.

För ett par år sedan, när Annie Lööf-dreven gick som värst, anklagades Centerledaren för att ha utnyttjat olika ”kryphål” i regelverket för att sko sig i samband med ett ”bostadsklipp”.

Det visade sig vara en glänsande gul nyhetsanka, men även om historien hade varit ordentligt underbyggd så var de där ”kryphålen” i praktiken avdrag och bidrag som hon hade haft full rätt att utnyttja.

Så länge politiker, precis som alla vi andra, följer gällande förordningar, inklusive eventuella ”kryphål”, så är det rimligen regelverken som ska sättas under lupp – inte personen. Politiker är komplexa därför att vi alla är komplexa, medan politiska ideal är renodlade och enkla.

Politiska diskussioner mår därför ofta bra av att man skiljer principer från individer – och i det längsta undviker det förföriska hycklerikortet.

Malena Rosén Sundström