Någon annanstans i Sverige

Mina första 18 år bodde jag ute på landet en mil rakt västerut från Hudiksvall. Det var på gott och ont. Har du stått ute och övat straffsparkar med grannpojken efter läggdags en alldeles för kylig men förrädiskt doftande försommarkväll? Då vet du vad jag menar. Har du vuxit upp med att sista bussen hem från stan en lördag går halv sju på kvällen? Då vet du också vad jag menar.

Det var en särdeles fin uppväxt. Skola i byn, högstadium och gymnasium i stan. Lagom tråkigt, lagom tryggt.

I nästan lika många år bodde jag sedan i stan, även om stadslivet och städerna skilde sig åt. En Uppsalatid med rivningskontrakt och studentrum i andrahand. Några år på Stockholms bostadsrättsmarknad. Och en kort sejour i en 40-talsvillaförort i södra Stockholm.

Nu tar jag nästa steg – framåt och bakåt på samma gång. Min familj och jag flyttar från Stockholm. Vi följer vår dröm och slår oss ned på den skånska söderslätten, i en Skånelänga mitt i Nils Holgersson-land.

I år kommer i snitt 50 000 andra stockholmare att göra som jag. Lämna huvudstaden för att bosätta sig någon annanstans i Sverige. Det brukar sägas att Stockholms kommun växer med ungefär två busslaster om dagen. Under 2014 flyttade enligt SCB i snitt 143,5 personer per dag till kommunen från andra delar av Sverige. Men bussarna går inte bara åt ena hållet. De åker ut från Stockholm också; med lika många passagerare – och några till. Förra året flyttade i snitt 145 personer om dagen från Stockholm. Alla flyttar inte till en annan del av landet, som jag gör, eller ens längre än tio mil bort. Men i en tid då urbaniseringstrenden är det hetaste buzzwordet är det viktigt att minnas att var tredje av dem som lämnar Stockholm faktiskt gör det för ett annat län, om vi håller oss till att räkna människor som flyttar inom Sverige.

Förra året tappade miljonstaden Stockholm totalt närmare 600 invånare till andra kommuner. Samma sak gäller för Göteborg, vars inrikes flyttnetto landade på närmare 300 personer, minus. Malmö, å sin sida, fick ett tillskott med strax över 650 invånare från andra delar av Sverige. Visserligen en ökning, men inte några enorma siffror.

Så storstäderna växer inte så mycket som man kan luras att tro. Samtidigt är det sant att alltfler flyttar från glesbygdskommunerna. Vi lämnar ofta en mindre stad för en annan mindre stad. Och småstadssverige mår ganska bra. Vi tycker om att bo utanför storstaden.

För mig handlar det om en längtan till landet, och att jag vill ge mina barn det som jag växte upp med. Men jag flyttar också för att jag kan. Internetuppkoppling och bra kommunikationer gör att jag lika väl kan bo ute på landet i Skåne som i en villaförort till Stockholm (och väldigt mycket billigare). Jag hoppas att det kommer att fortsätta vara så. Men med ett drygt halvår in på den nya regeringen står det klart att de inte har upptäckt busslasterna ut från stan än. De politiska förslagen är med få undantag i helt fel riktning för oss som har valt bort storstaden för något annat.

Moa Berglöf