Johan Hammarqvist: Ofoget med partiledare som toppar alla listor måste få ett slut
Det är ingen hemlighet att partiledarna i de flesta fall ses som och är dragplåster för sina partier. Från gång till annan finns det partiledare som sänker sina partier, men oftast är det tvärtom. Småpartiernas partiledare brukar vara väsentligt mer populära än storleken på sina partier. Detta försöker partierna givetvis utnyttja på allehanda sätt.
”Person blir det primära och politiken som ska föras det sekundära.”
I årets valrörelse är det uppenbart att Socialdemokraterna söker ett öppet mandat, allt byggt på att väljarna ska lita på statsminister Magdalena Andersson. Lite som ett presidentval fastän vi i Sverige röstar på partier. Person blir det primära och politiken som ska föras det sekundära. Även om människor i norra och östra Skånes valkrets inte kan kryssa Magdalena Andersson så har Socialdemokraterna genom sitt kampanjupplägg signalerat att en röst på Socialdemokraterna är en röst på Magdalena Andersson.
Andra partier försöker dra nytta av sin partiledare på varierade sätt. Det är inte ovanligt att partierna använder så kallade ”rikslistor” som partiledaren toppar och som finns tillgängliga runt om i landet. Dessa resulterar sällan i att personer på den listan väljs in utan det är valsedeln för den specifika valkretsen som kniper mandaten eller mandatet.
Sverigedemokraterna använde förra valet enbart rikslistor. Även om det följde regelverket fick det till följd att människor utan kopplingar till den valkrets de valdes från blev riksdagsledamöter. Det i sig kan försämra möjligheterna att lyfta fram specifika utmaningar som finns för den valkretsen. Utmaningar som kan vara väsentligt olika ut. I Skånes fall finns till exempel behov av en förståelse för de utmaningar vi ställs för som en gränsregion med en gemensam arbetsmarknad med Köpenhamnsområdet.
”Det är även ett fattigdomsbevis att ett parti som samlar omkring var femte svensk som SD gör måste ägna sig åt denna typ av taktiserande.”
I årets valrörelse är det Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna som drar detta med partiledare i topp på listorna till sin spets. De har listor för varje valkrets (även om man i KD:s fall har en Skånelista) men varje lista toppas av Jimmie Åkesson respektive Ebba Busch. De fyller sedan på listorna med såväl människor bosatta i valkretsen som människor från andra delar av landet. Även om andra partiledare kan toppa flera listor är det ingen som kommer i närheten av toppa så många som Åkesson och Busch.
Givetvis handlar det om röstmaximering där människor ska lockas lite extra att rösta på det aktuella partiet genom att ges möjligheten att kryssa partiledaren. Det är fullt tillåtet men på sätt och vis luras väljarna. Ett personkryss på Ebba Busch i norra och östra Skånes valkrets är i praktiken ett bortslösat kryss eftersom det mest troligt inte är den valkrets hon kommer att bli vald från. Invald blir med dagens opinionssiffror någon av kandidaterna på platserna efter Busch.
Det är även ett fattigdomsbevis att ett parti som samlar omkring var femte svensk som SD gör måste ägna sig åt denna typ av taktiserande. Nog borde ett parti av den storleken kunna hitta lämpliga lokala kandidater istället för att stoppa in Åkesson och kandidater från helt andra delar av landet.
Till årets val är det för sent att ändra upplägg. Men till nästa val borde partierna sluta med detta ofog.
