Katarina Erlingson: Onödigt provokativt föreslå skatt på kött och socker
Skatt på kött och socker. Mer behövde inte skrivas förrän landsbygdsministern, en stor del av jordbruksnäringen och alla som vägrar minska på sitt köttätande reste sig upp som en man och skrek ”Nej! Rör inte mitt kött.” För många ses det som en mänsklig rättighet att få äta hur mycket kött man vill, oavsett vad forskning och myndigheter säger.
Tondövt kan man kalla utspelet av Nordiska ministerrådets generalsekreterare, danska Karen Ellemann. Artikeln i Dagens Nyheter i mitten av mars innehöll fem konkreta förslag, varav det första var kött- och sockerskatt. Med följd att alla låste sig och slutade läsa därefter. Förutom bristande förståelse för hur känsligt det är att diskutera köttfrågor i Sverige - antagligen också i fläsklandet Danmark – är tajmingen inte lysande. I en tid när regeringen ser över livsmedelsstrategin för att ta fram version 2.0, det är krig i vårt närområde och inflationen är hög är en hög svansföring kring näringsrekommendationer inte det som människor längtar efter.
Visst kan det i vissa sammanhang vara bra med ekonomiska styrmedel, men sockerskatten i Norge har lett till en guldgruva för godisförsäljarna på den svenska sidan om gränsen. Folk kan åka långt för att köpa det som lockar, tänk bara hur gränsaffärerna i Puttgarden drar till sig ölköpande svenskar.
Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) har för ovanlighetens skull rätt när han omedelbart sågar Ellemanns förslag om köttskatt. Han har rätt i att ”Sverige har bland det mest klimatsmarta och klimateffektiva jordbruket” som han säger i Expressen. Risken med en köttskatt vore att inköpen flyttar till andra länder med sämre villkor för djuren och för klimatet. Redan i dag köper vi för mycket kött från andra länder, inte minst om man har mängden antibiotika i åtanke där nästan alla andra länder är sämre än Sverige. Resistens mot antibiotika är en allvarligare folkhälsofråga än att svenskarna äter för onyttigt.
Det är dessutom tveksamt om skatt på kött och socker skulle ge det önskade resultatet, att man äter mindre av detta. Risken är i stället att det bara blir en inkomstkälla för staten. Det låter kanske handlingskraftigt att beskatta något, men att subventionera det som är nyttigt vore en bättre väg att gå. Matpriserna är höga som det är, inte minst priserna på frukt och grönt. Inte konstigt då att människor med dålig ekonomi och kanske bristande kunskap väljer det som är billigast för stunden.
De nordiska näringsrekommendationerna skaffade sig dåligt rykte redan när de presenterades förra året. Då var det alkohol som lyftes fram och sällan har väl något förslag blivit så kritiserat, det slår till och med kritiken av årets köttskatteförslag. Rådet rekommenderar att vi helt ska undvika att dricka alkohol. Självklart är varken alkohol, socker eller rött kött nyttigt, det vet väl alla och det har forskningen visat länge. Men man undrar hur Nordiska ministerrådet kan vara så oklokt i sin kommunikation. Det går inte att få människor att lyssna och ändra sitt beteende om man gör dem upprörda med det första man säger. De fyra förslag som Ellemann i övrigt presenterade i DN var utmärkta men föll i glömska så fort ordet köttskatt nämndes.
Det är synd, för matens roll för folkhälso- och klimatarbetet är betydelsefullt. Taktiken att försöka nå ut igenom mediabruset med ett kontroversiellt förslag slog tillbaka med en rallarsving.
