Plötsligt är låga löner okej

"Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och att behålla den." Vilhelm Moberg fångade arbetarrörelsens väsen i en endaste mening.

Det är lätt att påminnas om Moberg i dessa dagar. Inför kongressen i april signalerar Socialdemokraterna tiggeriförbud och hårdare straff. Och nu följer närstående intresseorganisationer efter i den pågående slakten av heliga kor.

Häromveckan svängde Hyresgästföreningen och menade att bostadens läge ska få större betydelse för hyressättningen. På måndagen var det LO:s tur att ta ställning för lägre löner för nyanlända. Thorwaldssons utspel om särskilda ”utbildningsjobb”, som inledningsvis ska omfatta 50 000 personer utan avslutat gymnasium, vittnar om en nyvunnen probleminsikt i LO-borgens direktionsrum.

Men som Sveriges före detta finansminister Anders Borg (M) påpekar i sociala medier är det inte LO som förhandlar, utan varje enskilt förbund. Och ingen vet hur samordningen i den splittrade fackföreningsrörelsen ser ut. Det är inte sannolikt att alla LO-förbund följer med i svängarna när ledningen vänder på en femöring.

Tvärtom är förbundens gemensamma satsning i den pågående avtalsrörelsen att få upp lägstalönerna. I höstas lyckades Thorwaldsson, efter sju sorger och åtta bedrövelser, staka ut vägen framåt efter förra avtalsrörelsens kaos. Målet är att medlemmar med under 24 000 kronor i månaden ska få störst lönepåslag, vilket är rimligt sett till inkomstskillnaden mellan Kommunal och Byggnads.

Genom ”utbildningsjobben” för nyanlända invandrare erkänner Thorwaldsson plötsligt lönenivåns betydelse för att få fler lågutbildade i arbete. Det innebär att LO talar med dubbla tungor. LO-ledningens utspel är alltså inte gjutet i sten, även om det får stöd av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).

Sveriges usla integration av asylinvandrare håller på att utvecklas till ett trauma, såväl nationellt som för arbetarrörelsen.

Lars Kriss