Politiken måste leda genom krisen
Regionstyrelsens ordförande Carl Johan Sonesson har under coronakrisen gjort dagliga uppdateringar på sin facebooksida. Han redovisar där situationen i Skåne gällande hur många konstaterade smittade man funnit, hur många som behandlas och intensivvårdsbehandlas på sjukhus och hur många som har avlidit med covid-19. Sonesson har också meddelat hur Region Skåne i övrigt arbetar för att i så hög utsträckning som möjligt försöka hålla covid-19 borta från äldrehem, bland annat med mobila läkarteam som utför coronatester.
Regionens ordförande har också varit tydlig med att man avråder från resande mellan olika regioner. Skånes sjukvård måste klara av en belastning som kan komma om smittan skulle spridas snabbt under kort tid. Med många besökare från andra regioner skulle det bli betydligt svårare att klara av. Kom hela tiden i håg att talet om riskgrupper kan leda till fel slutsatser om vem som kan drabbas av svårt av covid-19. Den största gruppen som kräver intensivvård är män i åldern 50-70 år. De utgör över hälften av samtliga som skrivits in som intensivvårdsfall – kvinnor inkluderade i Sverige. (SVT 8/4)
Skåne har med sin geografiska placering och som nav ut mot övriga världen – via Danmark, Kastrup och via hamnarna – en särskild utsatthet. Situationen hade därmed kunnat vara betydligt värre än den är just nu. Förhoppningsvis är det så att regionens beslut, danska åtgärder och företags och andra organisationers förhållningsregler har medfört att Skåne kommer att klara sig väl genom den här perioden vad gäller tryck på sjukvården och dödsfall. Under onsdagen kom dock rapporter om att covid-19 upptäckts på flera äldreboenden i Skåne, (Sveriges Radio) vilket är en signal om att det kan gå snabbt när väl smittan får fart. Vargen lurar fortfarande i skogen.
Regions Skånes ordförandes kommunikation är ett exempel på tydlig och föredömlig informationsgivning, som borde lyftas på fler platser än Sonessons facebooksida. Det är lätt att gnälla på politiker, det är ju något av en specialitet för ledarsidor, men när det kommer till rak kommunikation är flera av de främsta politikerna skickliga. Om myndighetschefer som inte är tränade i masskommunikation riktad till allmänheten lämnar diffusa besked om vad som gäller, som att man ska fundera över resan till påsk, så inser politiker att om det ska bli någon efterlevnad i tillräckligt hög grad så ska det heta ”res inte i påsk”.
Statsminister Stefan Löfven har varit betydligt tydligare i sina budskap än myndighetscheferna. I opposition har moderatledaren Ulf Kristersson, precis som Sonesson med facebook som ett viktigt kommunikationsverktyg, varit saklig – i övergripande samarbetsvillig men också konstruktivt kritisk när det kommer till lagstiftningen om regeringens ökade maktbefogenheter i coronakrisen och om vilka insatser som behövs för att mildra de ekonomiska effekterna av den.
I Sverige har Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap hållit dagliga presskonferenser. Det är inget fel med det, så länge det inte framstår som att det är på myndigheten som de slutliga avgörandena om inskränkningar för medborgarna fattas. Sverige framställs som unikt med myndigheternas självständiga ställning och tilltron till dem, men det kan ha en baksida.
Det kan inte vara epidemiologernas eller generaldirektören för Folkhälsomyndighetens uppgift att värdera olika typer av samhällsekonomiska kostnader emot varandra. De ska förmedla bästa möjliga kunskap om hur den aktuella epidemin fungerar och hur den motarbetas bäst på kort eller lång sikt, vilka olika alternativ som finns. Ekonomer kan bidra med sin syn på vilka åtgärder som slår hårdast mot ekonomin och hur de effekterna kan motverkas. Men de övergripande besluten i en kris som påverkar samhället på så många plan måste ändå vara politiska. Det är politikerna som väljarna senare kommer att utvärdera.
Därför borde snarare politikerna hela tiden stå i yttersta frontlinjen när det kommer till information till medborgarna om vilka beslut som fattas och varför. Myndighetsföreträdarna ska vara bisittare i det offentliga under krisen, inte stå i rampljuset.
