Sofia Nerbrand: Politiker ska ha bra arvoden
Många blir upprörda när de hör hur mycket politiker får i ersättning för sina uppdrag. Resonemanget går i stil med att de är överbetalda broilers som inte har någon markkontakt. Det är sant att det finns folkvalda som inte lever upp till vad man kan förvänta sig. Men väldigt många politiker, särskilt i kommuner och regioner, lägger ner många timmar på att läsa handlingar och gå på förmöten inför sammanträden och hålla kontakten med partimedlemmar och väljare. Timpenningen är ofta långt ifrån den bästa.
”Timpenningen är ofta långt ifrån den bästa.”
Dessutom är det av yttersta vikt att vi får utomordentliga politiska beslutsfattare och ledare. För det är ytterst de som bestämmer om hur skattemiljarderna ska användas, vilka investeringar som ska göras och vilka regler som ska gälla. De har även det yttersta ansvaret för att all offentlig verksamhet funkar bra. Folkvalda har också tidsbegränsade uppdrag och röstas inte sällan bort efter fyra år.
Politiker ska därför självfallet ha bra betalt – och bättre betalt än de förvaltningschefer som är underställda dem. Så är dock inte fallet.
Statsministern tjänar mindre än många generaldirektörer.
Regionstyrelsens ordförande i Skåne tjänar bara lite drygt hälften av vad regiondirektören gör.
Det för oss in på diskussionen om politikerarvodena och antalet poster i Kristianstads kommun. Det nya styret – M, KD och SD – har beslutat att införa fler presidieposter för att de ska ha god representation i stadens nämnder. Oppositionen protesterar mot att det blir fler del- och heltidsarvoderade ledamöter, men faktum är att det finns goda skäl till att de som har makten också sitter med vid bordet. De ska sätta dagordningen för kommunens arbete. Det är A och O att den politiska styrningen fungerar väl för att kommuninvånarna ska få valuta för de sju miljarder kronor som budgeten omsluter.
Däremot är det klantigt av kommunstyrelsens ordförande, Camilla Palm (M), att inte förankra organisationsförändringen med oppositionen. Särskilt med tanke på hur illa M och KD skötte kommunikationen när de gjorde slut med med sina forna allianskollegor, L och C, efter valet. Då rådde radiotystnad i flera veckor innan M, KD och SD helt sonika lät deklarera att de hade gjort upp – trots att M och KD hade gått till val på att fortsätta att styra tillsammans med de två liberala partierna.
Nu har högerpartierna emellertid egen majoritet, och det kan ge ett mer stabilt styre. Det räcker att de tre partierna kommer överens för att kunna få igenom sin politik.
Men dålig kommunikation mellan majoriteten och oppositionen gagnar varken kommuninvånarna eller det demokratiska hantverket. Här har Camilla Palm ett särskilt ansvar som ledare för Kristianstad.