Patrik Oksanen: Putin mobiliserar för mer djävulskap
Scenerna från konserthallen i Moskva är fruktansvärda. Kallblodigt, målmedvetet och effektivt gick terroristerna in och mördade besinningslöst. Terrorgruppen IS Khorasan (IS-K) tog på sig dådet, som västliga underrättelsetjänster varnat för i förväg. IS-K är IS östliga gren, utgående från Afghanistan och organisationen ser Ryssland som en av sina fiender. Bland annat på grund av Rysslands krig i Afghanistan, Tjetjenien och Syrien.
Så långt är det enkelt. Men inget är enkelt i det nystalinistiska Ryssland där diktatorn Putin precis kröntes för ytterligare en period. Ryssland har slagit in på förtryckets och krigets väg. Målen är oförändrade. Imperiet ska återställas, kosta vad det kosta vill. På vägen ligger Ukraina, men det kommer inte att sluta med Ukraina ifall Ryssland lyckas. Fler länder kommer att stå på tur, som våra baltiska grannar. För Sveriges del ska vi underordnas i Rysslands intressesfär, det offentliggjorde Putin i december 2021 som en del av Kremls kravlista.
Planen att snabbt knäcka Ukraina med en chockinvasion 2022 har omvandlats till utnötningskrig. Att Putin kommer att tillkännage en större mobilisering efter sin kröning är förväntat sedan länge. Det behövs fler kroppar till fronten för att bryta ned Ukraina och bana vägen för en rysk hegemoni.
Att Moder Ryssland alltid kan föda fler söner är en cynism hos makthavarna i Kreml som är totalt främmande för oss. Det behöver bara säljas in till befolkningen, som sedan länge matats med att Ryssland är inringat och hotat, ja att hela Nato, EU och det kollektiva väst för krig mot Ryssland.
”Att Moder Ryssland alltid kan föda fler söner är en cynism hos makthavarna i Kreml som är totalt främmande för oss.”
Ryssland räknar nu med att storlek och hänsynslöshet ska vara avgörande mot ett mindre Ukraina, som är beroende av västligt stöd. Det är ett stöd som inte sviktar i Sverige, men väl i andra länder. Olika typer av rysk påverkan pågår för att skapa splittring. Årets val i EU och USA kommer att bli avgörande för Ukrainas framtid.
Ryssland tar alla chanser att motivera kriget gentemot den egna befolkningen. Och då är inte IS-K den fiende som Ryssland prioriterar.
Snabbt efter terrordådet instruerade Kreml ryska ”medier” att lyfta fram påhittade kopplingar till Ukraina. Putin kallade terrordådet för en ”del av Kiev-regimens attacker mot Ryssland”. Chefen för den ryska säkerhetspolisen FSB, Alexander Bortnikov, skyllde på inblandning av västliga underrättelsetjänster på en pressträff: ”Vi tror att dådet genomfördes både av de radikala islamisterna själva och underlättades av västerländska underrättelsetjänster.” Han upprepade påståendet om att gärningsmännen skulle ha varit på väg till Ukraina: ”Jag ska berätta en liten hemlighet: de skulle tas emot som hjältar på andra sidan.”
Ryska statliga Kanal 1 gick så långt som att säga att det var en ”false flag” – den skyldiga var inte IS utan Ukraina, möjligen med stöd av väst. En kommentator påstod till och med att det var ”typiskt europeiska nazister” att bränna människor i byggnader. I Ryssland är alla nazister som på något sätt står vägen för imperieåterställning, förutom de verkliga nazisterna som går Kremls ärende.
I den statliga internationella propagandakanalen Sputnik gick den ökände amerikanen Scott Ritter ut och hävdade att förövarna inte var riktiga muslimer utan legoknektar som utförde ett politiskt dåd länkat till amerikanska mål och genomfört av ukrainsk underrättelsetjänst. Så här kommer propagandan att fortsätta att låta från Kreml.
Terrordådet omgärdas fortfarande av många frågetecken. Hur är det möjligt för ett välbeväpnat terrorgäng att komma så långt i Moskva, givet terrorvarningen från väst, alla övervakningskameror samt poliser och säkerhetspersonal som omedelbart kan slå ned alltifrån gatuprotester till en babusjkas felaktiga gillande av en post i sociala medier? Hur kunde terroristerna få hålla på så länge? Hur kunde de lämna platsen? Varför kunde de köra så långt från Moskva? Detta är bara några av frågorna som hänger i luften. Det är möjligt att vi först i en avlägsen framtid får reda på alla omständigheter och svar.
Sanningen har inte samma betydelse i Ryssland som för oss, och för att motivera imperiet är Putin beredd att gå långt. Mycket långt.
Det finns starka misstankar att FSB 1999 låg bakom bomberna i fyra ryska bostadsområden som dödade över 300 personer. En femte bomb hittades innan den exploderade och polisen grep tre misstänkta, tillhörande FSB, som senare hävdade att det bara hade varit en ”anti-terroristövning”. Bombdåden blev delvis en motivering till andra Tjetjenienkriget när den då nye premiärministern, senare presidenten, Putin lade Groznyj i ruiner.
Det mest troliga är att det är precis som västliga underrättelsekällor och terrorgruppen IS Khorasan säger om vem det var som utförde terrordådet. Men hur mycket – eller snarare hur lite – gjorde den ryska säkerhetsapparaten för att stoppa det?
Oavsett vad som är sant eller falskt, Kreml trummar för en större mobilisering.
Glöm inte heller att om Ukraina faller så nöjer sig inte Putin med det. Vi vet att Kreml försöker uppnå sina mål med hänsynslöst brutalt våld, kryddat med propaganda och subversion.
Det betyder dock inte att vi inte delar Moskvabornas sorg över terrorns offer eller vrede mot förövarna. Tvärtom.
Patrik Oksanen är fristående kolumnist på ledarsidan, senior fellow på tankesmedjan Fri värld samt ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
