Sambandet mellan jobb och pension bör förstärkas – inte förminskas
Pensionsfrågan kan bli central för hur det går i nästa val. ”2022 kommer 400 000 nya pensionärer ha gått in i pensionssystemet. Och de årskullar det nu handlar om är de som har störst anledning att känna sig snuvade på pensionen och besvikna på samhället”, skrev journalisten Pär Lodin häromdagen (Aftonbladet 1/3).
Socialdemokraternas valanalys slog fast att ett svagt pensionssystem bidrog till att S misslyckades 2018, vilket förklarar att partiet just nu gör sitt bästa för att glädja pensionärer.
Statsminister Stefan Löfven lovade i sitt förstamajtal 2018 att 1,2 miljoner pensionärer kan vänta sig höjd pension via olika reformer, och redan 2021 vill socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) att de som har lägst allmän pension ska få ett särskilt tillägg på max 600 kronor i månaden.
Men problemet för S är att höjda lägstapensioner inte är ett sätt att värna om arbetares rättigheter utan precis det motsatta; det är att lägga än större börda på dem som arbetar och i stället belöna dem som har levt på bidrag.
Siffror från SPF Seniorerna som publicerades nyligen visade att ”över 40 år i ett slitsamt yrke ger lägre pension än grundskyddet för den som inte jobbat en enda dag”. Den som arbetat som vårdbiträde eller butikssäljare får till och med flera hundralappar mindre i pension än en person med fullt grundskydd (Senioren 10/1).
För ett par år sedan konstaterade AMF att ”ynka 833 kronor kan pensionen skilja för den som jobbat ett helt liv och den som inte jobbat alls” (Arbetet 6/3 -18).
Det leder lätt till en känsla av uppgivenhet hos dem som har jobbat, för nog är det konstigt om alla de där dagarna av slit inte gav mer än om man hade tittat på dagsåpor på tv och betalat hyran med bidrag från Socialen.
Att S ytterligare vill minska skillnaden är oroväckande.
Som Ole Settergren från Pensionsmyndigheten påpekade i Ekot, ruckar ett nytt pensionstillskott principen om att den allmänna pensionen är inkomstgrundad, praktiken att det är hur mycket du jobbar som avgör hur mycket pension du får (4/3).
”Pensionstillskottet som det talas om blir en förmån som varken följer det inkomstgrundade pensionssystemets principer eller det nuvarande grundskyddets principer”.
Man kan tycka vad man vill om välfärdsstaten, men om den ska fungera utan att vi alla blir kyrkråttsfattiga måste rättigheter och skyldigheter följa varandra. Fler måste göra sin plikt för att kräva sin rätt. Kopplingen mellan vad man betalar in och vad man får ut måste bli kännbar, annars håller inte ekonomin ihop. Just nu kan det leda till irritation över orättvisan, i framtiden kan det leda till ekonomiskt haveri.
Kostnaden för S generösa 600-kronors-reform beräknas dessutom till fyra miljarder och varifrån ska pengarna tas? Sannolikt blir det fråga om antingen skattehöjning eller välfärdssänkning.
”I det starka samhället blir du inte fattig som gammal”, meddelar S på sin hemsida. I ett sådant ”är det självklart att de som varit med och byggt upp vårt land har rätt till trygghet under ålderdomen”, menar partiet.
Men är det de som har byggt eller bygger upp vårt land som vinner på S reform, eller är dessa förlorarna medan vinnarna är de som ser på? Det måste finnas andra vägar att stötta alla de gamla som har det tufft; kanske genom riktade stöd.
För S kan resultatet i opinionen bli ett ras i stället för en uppgång. För svensk ekonomi kan resultatet tyvärr bli detsamma.
.
.
