Sofia Nerbrand: Se upp för Kina
Ryssland är som en storm. Förödande, men den kan inte rå på hela världen.
Kina är som klimatförändringarna. Potentiellt förgörande, smyger sig på och utgör ett hot mot hela planeten.
Ungefär så fångar en tysk säkerhetspolitisk analytiker läget, berättar Jan Hallengren på Utrikespolitiska institutet i Godmorgon världen (SR 5/2). Det är en träffande beskrivning.
Det auktoritära Kina är vårt århundrades största och svåraste problem att hantera. Att rapporteringen är intensiv om Rysslands invasionskrig i Ukraina är naturligt och befogat, men vi får inte glömma bort att lyfta blicken och se längre bort och fram.
Det mystiska vita luftskeppet från Kina som svävade över Nordamerika i flera dagar innan det häromdagen sköts ner av amerikanskt stridsflyg kan förebåda ett globalt kallt krig av sällan skådat slag. Pax Americana – världsordningen från andra världskriget slut som vilar på USA:s dominans på oceanerna – utmanas av Mittens rike. Ekonomiskt, militärt och ideologiskt.
Kommunistpartiets ledare, diktatorn Xi Jinping, förklarade ambitionerna i ett tal på partikongressen i höstas om att utveckla socialismen med kinesiska förtecken. För att säkra den absoluta makten såg han till att hans företrädare Hu Jintao under förnedrande former fördes bort från podiet.
”Det vore ett historiskt misstag att läsa kommunistpartiet i Kina – eller för den del Kreml – utifrån hur vi själva resonerar och agerar.”
För att säkra enpartistaten försöker Peking även destabilisera andra demokratier genom otaliga metoder. Desinformation, industrispionage, investeringar utomlands, påtryckningar mot västerländska företag, censur, hot mot regimkritiker etcetera. Plus spända militära muskler, inte minst mot Taiwan.
USA misstänker att fastlands-Kina kommer att försöka överta den demokratiska ön i närtid och spänningarna i Sydkinesiska havet har stigit markant på senare år. Putins anfallskrig visar att auktoritära och ideologiska regimer är beredda att ta avsevärda förluster ekonomiskt och i människoliv för att vinna mark och sina politiska mål.
Det vore ett historiskt misstag att läsa kommunistpartiet i Kina – eller för den del Kreml – utifrån hur vi själva resonerar och agerar. Teorin om att interdependens, det vill säga ömsesidigt beroende genom handel och internationella samarbeten, kommer att sprida fred, välmående och demokrati har fått sig en rejäl törn.
Självaste Francis Fukuyama, statsvetaren som på 1990-talet hävdade att historien var slut och att den liberala demokratin hade segrat, har nyligen skrivit en ny intressant bok ”Missnöjets tid – den liberala erans slut”.
Det är hög tid att sluta vara naiv. Infrastruktur såsom Stockholms tunnelbana bör inte drivas eller byggas av kinesiska bolag. Övervakningskameror tillverkade i Kina borde användas med försiktighet. Man ska inte låta statsägda kinesiska företag köpa in sig i viktiga hamnar, vilket Hamburg nyligen har gjort. Vi ska inte heller låta rädslan att stängas ute från den gigantiska kinesiska inhemska marknaden påverka vår kultur – Hollywood ägnar sig åt självcensur för att deras filmer ska få visas på vita duken i Kina.
Samtidigt får inte överdriven skepsis, eller rent av diskriminering, ske mot enskilda kineser. Det ska dock erkännas att balansen är svår: den kinesiska regimen avkräver kineser som lever utomlands att de ska ge information som de får tillgång till genom sina jobb på västerländska universitet, utvecklingsavdelningar, konsultbolag, banker och så vidare. Annars hotar den att skada deras släktingar i hemlandet.
Kina anklagas också för att ha illegala polisstationer runt om i världen, bland annat i Stockholm.
Kina har ett ytterst obehagligt politiskt styre och system. Dess tentakler får på inga villkor äta sig in i vår vardag. Ytterst måste vi försvara oss med vapenmakt med våra framtida allierade inom Nato.
