Anela Murguz: Självklart bör vi fortsätta skriva de/dem
Det var inte förrän första året på gymnasiet som jag lärde mig skillnaden mellan de och dem. Jag minns det tydligt eftersom jag blev mallig när min svensklärare i sin undervisning ville använda den mall jag gjort för mig själv för att en gång för alla lära mig när jag ska använda de och dem.
Nu kanske 16-årsåldern inte alls är för sent för att lära sig de/dem. Men jag tänka mig att det i alla de klasser jag gick i fram till gymnasiet, där majoriteten av eleverna hade utrikes bakgrund, fanns större språkproblem för lärarna att hantera. Klart är att det hade dröjt ännu längre att lära mig de/dem om jag inte hade haft en lärare i gymnasiet som vågade ställa krav på mig.
Tyvärr är just den påstådda svårigheten att lära sig de/dem ett av dom-sidans argument för att börja skriva dom istället för de/dem. Expressens kulturchef Victor Malm har till exempel påtalat det är en klassmarkör att veta när man ska skriva de eller dem, och att det vore bra om vi blir av med den markören.
Egentligen blottar det en sorglig syn på kunskap. Visst är det logiskt svårare att lära skillnaden mellan de och dem om man arbetar inom traditionella arbetaryrken där man talar mer än man skriver, eller i sammanhang där majoriteten av alla barn har ett annat modersmål än svenska. Men omöjligt är det bevisligen inte. Dessutom har kunskapen för när det ska vara de eller dem förbättrats bland gymnasister de senaste åren, rapporterar Ekot (22/3).
”Nej, att lära sig när det ska vara de eller dem var inte lätt. Framför allt för att ingen påtalade mina fel förrän jag var 16 år gammal.”
De grupper i samhället som av olika skäl har en större uppförsbacke framför sig än andra har också ett större behov av ett samhälle som vågar ställa krav. Ett samhälle som däremot ger vika så fort något är svårt eller jobbigt gör dessa en björntjänst.
Debatten om att ersätta de och dem med talspråkets dom har pågått länge men tog ny fart efter att det blev känt att Lena Lind Palicki, som tidigare förespråkat en dom-reform, tillträder som ny chef för Språkrådet senare i år. Hon tror dock själv att det kommer ta lång tid innan en reform sker, kanske om en generation. Men hon anar ett skifte i form av att fler verkar tolerera ett ”dom” framför ett felanvänt ”de” eller ”dem”.
Påståendet att det blir vanligare med dom är ett annat vanligt argument för att införa dom-reformen. Men det har inget stöd i forskningen, enligt de tre språkforskare vid Göteborgs universitet som i en debattartikel i Svenska Dagbladet (20/3) även lyfter fram ”att folk i stort inte blandar ihop de och dem i subjektsposition utan främst använder de enligt stavningsnormen”.
Vid närmare eftertanke är det heller inte mycket som skiljer dom-debatten från den som nyligen utspelade sig om Roald Dahls barnböcker. Om det inte är någon kränkande formulering i en barnbok som måste strykas så måste minsta lilla motgång och svårighet bort.
Jag är i varje fall glad att jag hann lära mig när jag ska använda de respektive dem. Inte minst för att det där och då blev tydligt att ansträngning är mer avgörande för tillgången till ny kunskap än en människas bakgrund.
Dessvärre är det inte helt säkert om framtida generationer kommer behöva anstränga sig lite för att nå den insikten.
Anela Murguz är ledarskribent på Borås Tidning (moderat).
Detta är en gästkrönika på ledarsidan.
