Katarina Erlingson: Skogen kan rädda världen om vi brukar den rätt
Medan världsledarna på COP28 bråkade om ord – ska fossila bränslen fasas ut eller reduceras – agerade många andra. EU ligger långt fram i världen när det gäller progressivt klimatarbete, men inte heller i EU är man alltid överens. Bland annat skogen är en källa till diskussion.
För att klara de uppsatta målen till 2030 respektive 2045 behöver det ske radikala åtgärder. EU-kommissionen hävdar att skogen kortsiktigt ska stå kvar för att binda kolet i marken, vilket förstås orsakar ramaskri i den svenska skogsbranschen. Den är en av Sveriges viktigaste näringsgrenar och det skulle förstås vara en katastrof om avverkningen stryps. De som vill se snabba åtgärder ser skogen som en del av lösningen. Men det gör också de som vill att skogsbruket och skogsindustrin ska få fortsätta.
Om man lyssnar på debatten om skogen kan man tro att den i princip kan lösa alla problem. Skogen binder kol när den växer, och därför vill många att den ska stå kvar. Problemet är att forskarna inte är överens om detta. Att använda träet i byggnader och som ersättning för andra material kan ge samma effekt, allt beror på hur man räknar. Debatten blir polariserad när det gäller användningen av skogen.
”Det enda man kan vara säker på är att skogen är en del av räddningen.”
Skogen kan, förutom att stå kvar, användas till enormt mycket för att göra världen mer hållbar. Trä och olika träprodukter kan användas för att ersätta till exempel den fossila plasten. Trä är bättre än cement och betong ur hållbarhetssynpunkt och är därför ett bra byggmaterial. Bioenergi kan ersätta fossila bränslen.
Hur man bedriver skogsbruk har också stor betydelse för den biologiska mångfalden. För att den framgångsrika svenska skogsindustrin ska kunna fortsätta behöver man göra både och. Det som närmast är att räkna som skogsplantager har ingen mångfald att tala om, men behövs för att industrin ska kunna ersätta fossila bränslen och material. Det som blivit det traditionella skogsbruket med trakthyggesbruk (även kallat kalhyggen) ger ingen avkopplande skogsmiljö. Det krävs andra sorters skog till det. För skogen har också betydelse för hur människor mår, inte minst i de nordiska länderna där man historiskt har en närhet till naturen. Det moderna påfundet skogsbad är ett tecken på det.
Då krävs i stället att skogsägarna brukar skogen på ett annat sätt, hyggesfritt. Då måste skogshuggaren bedöma varje träd för sig och i ett sammanhang för att skogen ska bli artrik i en skön och salig blandning. Kontrasten till granplantagerna blir tydlig.
När det gäller skogen behöver vi både det småskaliga och det storskaliga. Sverige har många privata, småskaliga skogsägare, framför allt i södra Sverige. Där borde hyggesfritt skogsbruk kunna användas betydligt mer än hittills. Det är inget som de enskilda skogsägarna ska behöva stå för själva, det krävs stöd från EU och svenska staten. För det krävs beslutsfattarnas förståelse för såväl de småskaliga skogsägarna som för skogsindustrin, något som ofta saknas.
Skogens klimatnytta är ett komplext problem. Det går inte att göra antingen eller, vi måste göra både och. Skogen är en stor möjlighet för att lagra kol och hitta mer hållbara material och produkter. Polariseringen kring skogen är därför inte bra. Motståndarna behöver mötas någonstans i mitten. Det enda man kan vara säker på är att skogen är en del av räddningen.
