Sluta skylla bilbränder på klyftor

Dessvärre är det inte första gången bilar brinner och stenar kastas mot poliser i Sverige. Mellan 2005 och 2017 ökade utryckningar för att släcka anlagda bilbränder från 969 till 1457 per år, enligt MSB. Vi minns upploppen i Husby 2013 och bränderna i Malmö 2016. Även i Näsby brann några bilar oförklarligt i december. Hot och våld mot ambulanser och räddningstjänst, personal på akuten och polisen har ökat.

Regeringen Löfven har tagit en del initiativ, bland annat kring straffskärpning för unga, och snart kommer en proposition om strängare straff för angrepp mot blåljuspersonal.

Det är bra med ett effektivare rättssystem, men minst lika viktigt är att uppvärdera det egna ansvaret och sluta behandla unga kriminella som stackars offer. Sluta se människor som hjälplösa. Sluta komma med ursäkter.

Det behövs en rejäl attitydförändring från våra ledande politiker; det är dags att de börjar ställa krav på människor.

Men förutom den uppfriskande utskällningen uteblev det perspektivet. I stället påpekade Löfven att han vill ta sig an bilbränderna ”på det sossiga sättet”. Det betyder tydligen att man är hård mot brottslighet, men att politikerna på lång sikt knäcker långtidsarbetslösheten, får alla skolor att fungera och rustar upp bostadsområden. Det vill säga att felet indirekt var regeringens som tydligen inte hade erbjudit nog bra service? Som misslyckats?

Samma attityd hade Anders Ygeman (S), dåvarande inrikesminister, när Roger Haddad från Liberalerna 2016 frågade honom vilka åtgärder regeringen avsåg vidta mot bilbränderna. Ygeman hänvisade till klyftorna och den ökade socioekonomiska segregationen som lett till brottslighet, social oro och otrygghet och landade – trumvirvel – i ”ett långsiktigt reformprogram”.

I Sverige har många tyvärr en besvärande benägenhet att förstå brottslingar i stället för att döma dem, samt finna externa förklaringar i stället för att påtala skuld.

En typisk artikel fann jag på Sydsvenskans kultursida där skribenten Petter Larsson skrev om bilbrännarna att: ”Trångboddheten driver dem ut på gatorna”. ”Föräldrarnas fattigdom och låga utbildning ger dem begränsade framtidsmöjligheter”. Han beskrev arbetslösheten, segregationen, de usla bostäderna, stigmatiseringen som ”systemvåldet uppifrån”.

Systemvåld? Om någon utövar våld så är det väl bilbrännarna. Och om de någonstans i världen har en chans så är det i välfärdslandet och framtidsmöjlighetsparadiset Sverige.

Lösningen på bilbränderna är inte enbart buller-och-bång-polisiär, inte som SD föreslår att kalla in fler poliser från EU eller sätta in militär. Den är lika mycket social, men inte på det sossiga sättet med mer i stödprojekt och fika med socialsekreterare.

Svenska politiker behöver i stället inspirera människor att göra en klassresa. Det måste bli lönsammare att jobba än att få försörjningsstöd, vilket det enligt en ESO-rapport tyvärr inte är. Vi måste heja på och pressa på, så att människor både känner att de måste ta hand om sitt eget liv och känner att kan.

Första steget är att politiker slutar bete sig som att de själva felat. Det är de som förstör som ska kräla och skämmas – inte ni.