Socialtjänsten måste se till barnets bästa
Det var inte länge sedan medier rapporterade flitigt om en flicka som kallades Lilla Hjärtat. Hon hittades död efter att enligt en dom i kammarrätten ha tvingats lämna sitt familjehem och flytta hem till sina biologiska föräldrar, trots de hade ansetts vara farliga för henne.
Knappt har den tragiska berättelsen lämnat löpsedlarna förrän ett liknande fall uppdagades.
Den här gången handlar det om en 3,5-årig pojke som omhändertogs enligt LVU vid fem veckors ålder 2016. Dagens Nyheter skriver (31/3) om hur pojken när han hittades, enligt ett utlåtande från Rättsmedicinalverket, hade blåmärken, sårskador, hudavskrapningar samt förändringar i hjärnan.
I en dom från 2015 som rör omhändertagandet av pojkens äldre syskon beskrivs hemmiljön som en misär och föräldrarnas beteende mot till barnen som kränkande och känslokallt. Pappan hånar barnen, är aggressiv och saknar helt insikt om bristerna i sin föräldraförmåga. De biologiska föräldrarna har stora svårigheter att hantera allt från hygien till ekonomi och har konsekvent tackat nej till hjälp och stöd.
I dag påstås mamman vara ute ur barnens liv. Pappan vill i sin tur ha hem pojken. Hösten 2019 fattades också ett beslut om att barnet skulle ”arbetas hem”. Detta trots att rätten när tvångsvården prövades 2018 fastslagit att barnet saknar anknytning till biopappan och är trygg i familjehemmet där han har börjat läka från de trauman han utsatts för.
Efter att umgänget med pappan trappades upp under hösten har barnet utvecklat allvarliga självskadebeteenden. I december framkom det dessutom att pojken blivit slagen under ett av dessa umgängen, vilket ledde till att de stoppades. Därmed trodde de flesta som känt till ärendet att barnperspektivet skulle få råda och det lilla barnet stanna hos de föräldrar han känner och älskar.
Men för ett par veckor sedan meddelade kommunen helt sonika att barnet skulle flyttas till den biologiska pappan den 3 april. Efter att anmälningar inkommit har flytten nu skjutits upp och kommunens agerande utreds av IVO, Inspektionen för vård och omsorg.
Kanske finns det därmed en möjlighet att just det här barnet i slutänden får behålla sin trygga familj och slipper växa upp i misär. Men inte desto mindre visar fallet på det alla som engagerat sig i LVU-frågan försökt uppmärksamma under lång tid: att det i vårt land finns många barn som när som helst kan slitas upp med rötterna och tvingas ”hem” till människor de inte känner, som saknar omsorgsförmåga och som gjort dem illa.
Enligt uppgift snabbutreder riksdagen för närvarande möjligheterna att ge anknytning ett större utrymme i den lagstiftning som rör omhändertagande av barn. Må de bli klara snart. Innan ännu fler barn får livslånga trauman eller till och med dör.
